Att vara gravid med nr två, är helt annorlunda än att vara gravid med nr ett.

När jag väntade Marvin, så hade jag ingen halsbränna, humöret svängde bara lite, inte allt för trött, brösten gjorde inte alls så ont, kände mig inte alls så klumpig (som vissa gör). Jag hade en lätt graviditet.

Men att vara gravid med nr två är helt helt helt tvärtom, visserligen är den en ny graviditet och sånt. Men trodde iaf att man att de skulle likna varandra. Men icke!

Från dag ett, har jag haft halsbränna, mellan veckorna 18-20, så var det uppehåll, men sen kom den tillbaka.. Värre än någonsin.

Har haft sånna humörsvängingar, man skulle kunna tro att jag har haft PMS i flera veckor ;)! Tur har karln överlevt och förstått att det är bara lite hormoner som spökar. En riktigt hormonkärring, har jag vart.!

Trötthet? Gash, den ska vi inte ens prata om.. Har vart något så fruktansvärt trött, har kunnat sova i fjorton timmar, vart vaken fem minuter och vela sova igen.. Helt galet trött har jag vart. Men nu börjar orken komma sakta men säkert, har legat lite låg i järnvärdet nu på senaste, och det kan ju orsaka trötthet, så äter järntabletter nu. (gjorde jag i slutet med Marvin)

Brösten, vill jag typ skära bort eller något. Har så galet jävla ont i dom. Åker på mjölkstockning hela tiden typ.. Har så himla mkt mjölk, så varje kväll lär jag skölja med varmt vatten för att inte åka på mjölkstockning. Skulle kunna pumpa till ett helt lag. Men skulle aldrig utsätta mina bröst för någon "sugrörelse", då får jag ju bara mer mjölk.

Och känner mig något så fruktansvärt klumpig, är så himla stor så att tycker att allt är trångt, står i vägen och inga kläder passar längre.. Men det är ju lite med charmen att vara gravid. ^^

 

Och som att dom här problemen inte skulle räcka så har jag redan vart nära för att åka in och stoppa upp förvärkar, låg häromdagen i fjorton timmar med förvärkar, vissa stunder var det bara tio minuters mellanrum, men efter en massa timmar, så förstod min kropp att det inte skulle komma någon bebis än.! Och tack för det, för jag var slut. Var som att ligga på en förlossning och inte föda barn.Helt slut var jag !

Och idag fick jag åka in idag på förlossningen. Fick konstiga spänningar över hela magen (som en värk, fast den aldrig släppte), kände hur bebisens rörelser försvann, två "puffar" på hela dagen.. Halv sju imorse gav jag upp, det bara brast för mig. Bara grät och grät, ringde till förlossningen och berättade att jag inte har känt något på flera timmar och har så himla ont, sen ringde jag mamma, så att hon kunna ta barnen.

Åkte in och började undersökas direkt, efter mycket letande så hörde vi lite hjärtljud i magen min, men man såg hur svettig barnmorskan började bli. Hon fick leta länge och med två olika hjälpmedel/matrial.

Sen låg vi och lyssna en stund på hjärtslagen, sen kom doktorn, in och göra ultraljud. För att se om barnet inte mådde bra, mängden fostervatten osv. En liten han/hon låg där och började röra på sig en massa, så det var väldigt lugnande. En liten näsa såg vi, en gäsp och ena foten.! (ja, vi såg hela bebisen också såklart).

Slut diagnosen blev: En kraftig urinvägsinfektion som har gått upp i njurarna..

Inte undra på att jag har så ont. Och ändå ringde jag HC i torsdags, för jag misstänkte urinvägsinfekton. Men hon tyckte att det var bättre att jag kontaktade min barnmorska..

Och det var troligen infektionen som hade orsakat förvärkarna tidigare, och orsakade problemen nu. Så fick antiobiotika på förlossningen och ett recept att hämta ut på apoteket.

Men fy, var inställd på två saker: Förtidig förlossning (25+3) eller missfall. Hade/har så ont så att jag knappt kan sitta. Inte roligt alls..!

Men nu känner jag en massa rörelser och magsäcken är väldigt rolig..!

Men så länge det rör sig så är jag nöjd.!

 

Och för någon dag sedan, så skulle Kristoffer lyssna själv efter hjärtslagen (lägger huvudet på magen och har man tur kan man höra). Bebis velade inte alls vara med på det, så Kristoffer fick världens spark i ansiktet. ^^. Haha. Men Kristoffer låg kvar och lyssnade, sen var bebis sjövild. Man såg hur det poffades och allt hur länge som helst.

 

 

 

Hejhej :)

Inte vart många timmars sömn inatt.. Är så himla fånig och kan knappt sova när karln inte är hemma, och hur hade det blivit om vi skulle ha gått skilda vägar? GASH, snacka om att jag jämt skulle vara aptrött.!

Men fast att jag fick dåligt med sömn, så fick jag världens energi ist. Kanske överskottenergi?

Kl nio fick jag väck Marvin, som inte alls velade kliva upp. Men då var det dax för frukost, efter frukost så städades bottenvåningen, dammsögs och tvättade golv, gick igenom ungarnas vinterkläder och la undan det dem har växt ut, och kastade det som var skitigt i maskinen. Så nu är det hängt och en ny maskin är på för fullt, ställer in programet på tre timmar, så slipper jag springa till maskinen hela tiden ^^. Men är det bara lite skitigt, så får det gå i en halvtimme ist. Golven på båda våningarna är torkade, källaren sket jag i ;).

Vek kläderna som tvättades igår och hängdes på tork, så nu ligger dom på rätt plats.

Plockat lite hela hela tiden. Kylskåpsdörren blev rensad på lite olika onödiga saker som har fått vara kvar där. Har velat gjort det hur länge som hellst, men har alltid glömt bort det.. Men nu är det gjort! Julkorten lades i ett skåp ;)!

 

Nu vilar prinsen lite, han var så himla trött. Han har också sprungit runt och hjälpt mig, hjälpte mig att dammsuga, och plocka undan. Så duktig min kille!

Men ska väcka han vid fyra tror jag, om han inte vaknar innan. Då har han fått vila en timme, så får han vara vaken lite längre ikväll om det ska vara så. Men vad gör de? Karln kommer ju inte hem försen imorgon så, då har jag ju sällskap^^

 

Har vart glad den här veckan, har mått sådär riktigt bra. Har haft en helt annan ork till allt.

Har vart så sjukt trött på senaste, troligtvis pga graviditeten, men den här veckan har jag vart så pigg. Fast att nätterna har vart korta och dagarna otroligt långa.

Har haft en massa olika tankar om allt, precis allt.!

Ibland har jag känt mig så förvirrad så att det inte ens finns ord till, ibland har jag bara velat känt mer närhet och oftast har jag bara njutit av livet.

Men allt löser sig tillslut, man får svar på allt i slutet. Allt blir väl bekräftat snart!

 

Satt med Kristoffer och pratade förlossning för ett tag sen, fast att det är lång tid kvar. Men kände att jag behöver ha allt planerat, hur vi ska göra med Marvin och Mio om förlossningen ex startar mitt i natten, eller om dem är på dagis. Ja, allt löste sig direkt. Skönast skulle vara om förlossningen startade när barnen är på dagis, och inte mitt i natten.

Men eftersom inget blir som jag vill, så kommer vattnet säkert gå när jag tar en promenad med Marvin till dagis, eller så startar allt mitt i natten och man får inte tag på dem man behöver.

Men nu vet jag ju också hur det känns från början till slutet, så förhoppningsvis om jag är så smart, så märker jag att nu är det dax och förbereder föräldrarna att nu får ni ta barnen.

Men hoppas att jag får sättas igång i vecka 38, när jag ska in på förlossningen för tillväxtkontroll.

Få föda vaginalt (som sist) och slippa snittas.

Huvudsaken att jag får ett friskt barn den här gången, inte ett till barn som dem springer iväg med direkt vid utkomsten, och sen senare från BB till intensiven.. Nej vill inte vara med om det igen. Den här gången vill jag ha barnet direkt på bröstet, ha barnet på BB och få åka hem med ett friskt barn.

Vill absolut inte uppleva skräcken jag fick uppleva sist. Den klara jag mig utan..

Var så rädd när dem sprang med Marvin till intensiven, så rädd att jag inte ens vågade ringa min mamma och berätta. Han fick knappt syre och tillståndet var kritiskt. Den enda jag kunna ringa var Kristoffer som kom på fem röda.

Vill inte vara i det där rummet igen, med en massa maskiner som visar hjärtslagen, andetagen, syrehalten. Ja allt sånt där. Vill inte få panik igen så fort den började pipa. Vill inte se mitt barn igen, med en massa slangar, syrgas och bara ligga där och vara blå.

Vill absolut inte!

Det var två kritiska dagar för våran lilla kämpe, men han klarade det. Efter två dagar behövde han knappt syrgasen längre, han började få en finare färg och jag kunna sitta med han längre perioder i famnen.

Efter tio dagar skrevs vi ut, med läkarkontakt på dagarna. Nej, nu vill jag ha mitt barn på BB, även om det är bara för några timmar, men jag vill ha mitt barn hos mig. Ett friskt barn, som får tillräckligt med syre för att kunna andas själv.

Det är det viktigaste för mig just nu. Men kommer aldrig glömma personalen på Förlossningen, BB och intensiven, och för deras fantastiska jobb och stöd. Det handlade inte om timmar och dagar, det handlade om minuter, benen hade knappt något syre och barnet var helt blå. Men med deras hjälp och Marvins vilja om att överleva och bli stark så klarade han det!

Tänk, den räddlsan som vi fick uppleva då, trodde jag verkligen inte fanns. Men idag är det bakom oss.

Nu har jag en ny liten att se framemot, och där är förlossningen planerad i minsta detalj vid minsta avvikelse blir det snitt direkt.

Men ge mig sommar nu! är ju nyfiken på vad det är för en liten en som ligger i min mage och poffar.!

 

Både unge och katt sover på soffan, på en varsin sida. Sött!

 

 

Hejhej :)

Eftersom karln har åkt på äventyr för helgen, så får jag ha mys med barnen. :)

Innan jag och Marvin hämtade Mio på dagis, så mös vi lite med lite klossar. Sen påväg till dagis så somnade sötisen min i vagnen, men vaknade när han hörde Mio ^^.

Gick till affären efter dagis, köpte lite mysmat och godis till barnen.

Så nu har vi ätit en massa mat och godis, filmen är snart slut och då ska barnen läggas och jag ska slänga mig i ett bad.!

Min rygg vill inte vara med på längre promenader..

 

Snart är bebis här!

Om bara ca 14veckor, sen sen sen har vi våran bebis här!

Spännande att se könet, har ju inte kollat upp det, så förlossningen blir riktigt spännande :)

Men det är en riktigt vilding som ligger i magen min, är gärna vaken på nätterna och spelar boll med min magsäck och urinblåsa. Så jag får allt vara vaken jag också, men det har jag inget emot!

Men att hitta neutrala kläder till bebis, är ju apsvårt.! Har hittat lite olika kläder på olika sidor, men det blir alldeles för dyrt att beställa, typ ett plagg per sida, och sen är det ju fraktkostnad på det också..! Varför kan man inte slå ihop alla beställningar till en och samma? Hade ju vart perfekt liksom ;).