Hejhej :).

Äntligen hemma.!

Sitter och myser lite i soffan, dock är prinsen inte hemma.. Men skönt att vila upp sig lite efter sjukhuset. Men fick gosa en liten stund med min prins när jag kom hem, innan han åkte vidare.!

Kollade en liten bit på shrek, sen busade vi lite, sen kom pappsen o hämtade han o körde han till sin farmor. Så kom han sen å hämtade upp mig, så for vi till Willys. Var ju tvungen att ha wienerbröd.! Blir så jävla sugen på det, jämt när jag är på sjukan.. Värsta cravlings..!

När jag kom hem, så vart det ett varmt skumbad, o tvätta av sig sjukhuset.. Och ett litet hopp om att smärtorna skulle minska..

 

Fick plötslig jätte ont i hela magen i fredagskväll, det bara kom.. Ringde till mamma och var jätte orolig att något skulle vara fel, men barnet rörde på sig och det är ju de viktiga.!

Ringde förlossningen för rådgivning, fick välja med att komma in eller vänta, ja så jag tänkte att det kanske ger med sig, så jag väntade. Mamma kom hit o sov, utifall något skulle ske under natten.

Vart inte mycket sömn natten till lördagen, inte för mig iaf. Hade så jäkla ont, velade bara gråta o gråta..

På morgonen tyckte jag att det kändes lite bättre, men så fort jag reste på mig så kom allt tillbaka. Mamma åkte hem så hon kunna ta sina mediciner, och jag tänkte att jag skulle avvakta en stund till. Efter tre timmar så kände jag att det inte går längre. Ringde förlossningen som sa: Du kommer in direkt.

Så min syster kom o hämtade Marvin. Och eftersom jag hade svårt att stå o gå, så skickades en ambulans.

In på förlossningen och där började alla olika sorters undersökningar, blodprover och urin.. När dom bara kände på magen skrek jag, rör man min mage, så gör det galet jävla ont.. Men CTG-kurvan var ju tvungen att tas.. Så efter några minuter så kände jag att det går inte mer, bad dom koppla bort den, men det gick inte. Efter ett tag, så kopplades den bort. (Äntligen.!!)

Bettina kom nästan direkt efter att jag hade kommit in på förlossningen. Guldvärt.!

Det visade sig att bebis hade lagt sig med huvudet neråt.!!! :D. Dock tog det ett tag att få veta det, för dom fick verkligen inte röra min mage mer i onödan.

Efter ett tag åkte Bettina hem och jag vart ensam en liten stund, så kom Kristoffer och Mio förbi en stund. Förklarade för Mio att det var bebisen hjärtslag som hördes (Kurvan hade kopplats på igen), visade bebiskorgen och förklarade lite om att bebisar föddes i det här rummet jag låg i osv.

Kristoffer fick sitta i sin "älskade" fåtölj, den som han velade sitta i under Marvins förlossning, dock så satt min mamma i den då :P.

Men efter ett tag åkte dom vidare också, så blev jag ensam igen. Fick smärtstillande, som inte hjälpte ett jäkla skit..

Kurvan kopplades bort, och sedan kopplades på igen efter en stund.. Bad hela tiden att ta bort den, men det kunna dom inte. Efter en o en halvtimme, kom barnmorskan in och sa: Du har sammandragningar, känner du det?
Jag: Nä, eller, känner ju att något spänner då o då, men inget mer än så. Känner ju bara smärtan jag har i hela magen hela tiden..

Så hon undersökte mig och jag hade öppnat mig, dock bara en cm.. Men det är en början utav tio cm iaf.!

Sen kom Bettina igen, o väntade tills läkaren kom. Vi vart väl inte så himla mycket klokare utav vad som sades, förutom att jag skulle vara kvar.

Fick ännu mer olika sorters smärtstillande, som inte hjälpte ett skit, och sen en sömntablett, så att jag iaf skulle få sömn.. Ha, trodde vi ja.! Låg vaken hela natten och grät utav smärta. Läkaren fick komma mitt i natten o göra ett ultraljud, allt såg bra ut med bebisen. Och kurvan kopplades på igen..

Fick mer smärtstillande, hjälpte inte. (Inte morfin eller sånt, man kan inte ge vad som till gravida).

Barnmorskorna sprang in o kika till mig hela tiden o funderade varför inget fungerade..

Pratades om att sätta igång mig, men inte på natten.

Så på morgonen skulle det bestämmas om en igångsättning skulle ske elr inte.

Först togs lite prover för att se om jag hade någon infektion i kroppen eller något annat, inget som visades på proverna. Då var det bara igångsättning kvar..

Ja, hade jag öppnat mig en cm till, då hade jag fått igångsättningen..! Hade öppnat mig, så nu är jag öppen ca två cm. Men en till behövdes.!

Galen.!! Men eftersom jag ska tillbaka på tisdag, så kommer jag sättas igång då. Som bestämt. :D

Hoppas bara att min bebis vill ut då.!

Men fick åka hem ikväll, skönt att ändå vara hemma. Men vill ju ha ut ungen nu.!

Men imorgon ska jag packa det sista till BB-väskan, bädda spjälsängen och mysa med Marvin.!

Smärtorna är kvar i magen, och varför dom finns där, vet ingen.. ! Ovanligt mig liksom..!

 

Har tänkt en massa på Marvin och Kristoffer på senaste..

Lär säga att Kristoffer har börjat tagit mer ansvar över Marvin på senaste.! Jätte bra.!!

Marvin pratar lite mer om sin pappa och berättar mer än gärna för mig vad pappa o Marvin har gjort. ^^. Sötungen.!

Hoppas att det håller i sig, och att dom får ett stabilt och ett riktigt bra umgänge. För det behöver båda.

Även har jag och Kristoffer kunna setts utan att bråka, och det har vart otroligt skönt. :)

För vi kommer ju alltid behöva kontakt och kommer ju alltid att ses.!

Marvin behöver ju sin pappa.! Så vill ju att ett riktigt umgänge ska ske så fort som möjligt, eller ja, i Marvins takt. Att tillslut, så har Kristoffer Marvin varannan helg, dag som natt. Sen när Bebisen blir äldre, att även den också börjar med varannan helg. Men det är kanske om ca ett år först. Eftersom jag kommer att amma.

Så har jag ju sagt till Kristoffer att han kan ju alltid sova här med barnen om det ska vara så, jag kan ju ta soffan isf. Skulle vara konstigt att dela säng med han igen ^^.

Men är iaf väldigt glad över att Marvin och Kristoffer håller på att knyta ett band igen.! 

 

 

 

Hejhej :)

Vart hos barnmorskan idag. Min lilla bråkis fortsätter att bråka.!

Sist jag var där, så hade han/hon lagt sig rätt med huvudet, nästan så att det inte gick att röra på huvudet.! Perfekt tänkte vi..! Ha, lurade.

Idag när jag kom dit så hade han/hon lagt sig i tvärläge.. Alltså, stjärten på ena höften och huvudet på andra, lite snabbt förklarat.

Och om jag skulle ha gjort en vändning (som vi strök), så skulle den ha skett förra veckan (när den låg rätt).. Så barnmorskan, fick ringa till en läkare på sjukhuset och kika hur och vad vi skulle göra nu, eftersom bebisen ligger fel igen och kan vara för stor för att kunna vända han/hon.. Så bestämdes att på tisdag när jag ska till förlossningen, så ska vi göra viktuppskattningen och sen om bebisen ligger rätt igen *hoppas* så sätts jag igång, annars skulle en vändning ändå försökas (om barnet inte är för stort), fanns det inte tid på tisdag för en vändning, så skulle den ske på onsdagen ist. Det är ju liksom inte all tid i världen kvar..! Och går det inte att vända, barnet vägrar eller han/hon är för stor, så planeras ett kejsarsnitt inom dem närmsta dagarna.

Risken är ju stor att barnet är för stort, då man skulle ha gjort en vändning i vecka 37 (36+0), och inte i vecka 38 (37+0). Det skiljer två veckor, och på dem två veckorna hinner bebis att växa en massa.!

Men jag har ju sagt hela tiden att det här är ett snitt, så är inställd på det.! En vaginal förlossning, skulle mer komma som en chock nu ;P.

Bara du kommer ut bebis, så är jag nöjd.!

 

Satt även och kollade på dopdatum och Marvins födelsedag. (ja, jag är tidig). Jag är alltid tidig med sånt, kan sitta flera månader i förväg och planera en födelsedag. Så har jag bestämt gudmor och gudfar ^^. Dock har jag bara frågat gudmor än, men där visste jag ju att det egentligen inte ens skulle behövas fråga. Och det är min bästa vän som ska vara med på förlossningen!

Gudfar, avslöjar jag inte än ;).

Mamma skulle även kika med prästen om man kan ta dopet på en speciell dag, så att jag också kan ha kalaset dagen före.

Måste ju planera allt i förväg, vet ju inte alls hur min situation kommer se ut när bebis är född. Kanske kommer jag vara världens tröttaste jämt och aldrig ha tid, eller så kanske jag kommer ha en massa tid och vara jätte pigg.!

Blir spännande att se hur början kommer bli som ensamstående tvåbarnsmamma, som jag även kommer ha på heltid.

När Marvin föddes, hade jag ju ändå hjälp utav pappan, men inte nu. Nu kommer jag stå där helt ensam. (förutom med hjälp av min mamma). Men man vet ju aldrig hur det blir med sömnen.!

Och den som sen säger att den inte får egentid, ska jag bokstavligen kräkas på.! ;)

 

Jag som hade tänkt att tvätta idag.. Bara det problemet är att kläderna jag tvättade igår o hängde ut, ja det är ju blött igen.. Det inne på toan är fuktigt..! Nämen jäkla regn.

Jag skulle ju tvätta bebisens sängkläder.!

Jag bökade upp spjälsängen igår från källaren och fixade så att bebisen ska ligga i rätt höjd. Vem fan behöver en karl!? Jag klarar ju allt bra själv.!

Gjorde ren den och ställde den på sin plats.

Nu fattas det bara att den ska bäddas, och sen får bebis gärna komma. :D. Sen är ju jag sådär överdriven, fast sängkläderna ligger rena i garderoben, så måste jag tvätta igen och sen bädda.! Sådär var jag med Marvin också.

Fast nu börjar min rygg att ta stryk.! Bar ju ner allt från Marvins gamla rum, till hans nya. Säng, bokhylla, "gosedjur"shyllan och alla leksaker, sen satte jag igång med målning på hans rum, bar upp min säng (med hjälp av Bettina) och nu spjälsängen bar jag upp själv. Blir tungt för ryggen de..! Kanske inte låter tungt eller jobbigt, men var höggravid och ha graviditetskilona och en klumpmage, så ska du se att allt blir tuffare.! :)

Men nu ska inget mer bäras upp.! 

 

Nu ska jag kasta mig i ett bad och sen hämta hem världens finaste kille.!

Mitt älskade älskade barn.!

 

 

hejhej :)

Sitter här och känner hur bebis både hickar och rör på sig. Helt underbart att känna rörelser, och snart är du här.!

En dag mindre, en dag till jag kan stryka i kalendern, och en dag närmare tisdag.!

Om en vecka på dagen, kan jag ligga och ha ont, jag kan även vara hemma och fortsätta vara gravid.!

Oavsett vad, om en vecka får jag se dig antigen via ultraljud och sen ha dig i famnen, eller bara ultraljud, men jag får se dig och njuta en stund.! Även få veta din vikt. Allt är så spännande. Jag längtar så mycket efter dig mitt älskade barn.!

Packade lite kläder till BB-väskan idag och en handduk. Får väl ta med någon kortlek också, så att jag och Bettina har något att göra på förlossningen.!

Sist jag födde barn, spelade jag kort med pappan, nu får jag spela kort med min bästa vän.!

Oavsett vad, så är det två viktiga personer i mitt liv.!

 

Marvin var så söt ikväll, först så mös vi en massa framför pippi, sen vart Marvin ledsen och velade sova med sin pappa. Han vill så gärna ha pappa i sängen, han visade mig vart pappa skulle sova och vilka kuddar pappa skulle ha.!

Han vill nog ha sin pappa bredvid sig igen.. Stackars älskade barn.!

Men snart vänjer du dig, om att ha det såhär.

Efter en stund, så kröp Marvin upp nära mig och somnade, låg kvar en lång stund och bara lyssnade på hans andetag och njöt. Marvin är så himla vacker när han sover, eller ja, hela tiden. Men lugnet han ger av sig när han sover, är bara han som kan ge.!

Snart får jag trängas med två små grisar i sängen. Åh, älskade barn, mamma älskar er.!

 

Kör en kväll med lite Linus och lite stiftelsen ikväll. Sådär lagomt mysigt!

 

Hejhej :)

Inte gjort allt för jäkla mycket.

Vaknade vid fem och sprang upp på toa, sen somnade jag om en stund, vaknade av världens sötaste sms.! Sånt kan verkligen behövas, och efter det kunna jag verkligen inte somna om.!
Så la mig på soffan tills det var dags att väcka Marvin, så busade vi en liten stund innan vi gick till dagis. :)

Sen hem och ringa sådär tusen samtal, men nu var det klart iaf. :) Städade bottenvåningen o Marvins rum, sen fick jag sådan jäkla foglossningar, så att varje steg gjorde ont..!

Men pinade mig iväg och hämtade mitt älskade barn, iväg till mor min så fick han vara där medans jag och far min åkte iväg o köpte ett köksbord m stolar till mig. :) Så nu har jag ett hem igen.!

Tack för hjälpen båda idag.!

Så jäkla härligt med ett riktigt hem igen. ^^ Och kan ju bara säga att jag är så jäkla nöjd över köksmöblerna, så att det inte finns ord fört.! 

Nu är jag fattig igen.. Men har ju mat månaden ut.! Så pengar egentligen behövs ju inte. Skulle väl vara om bebisen får för sig att komma, så måste blöjorna köpas. Men det har jag ju pengar till, blöjor och mat finns det alltid pengar till.! 

Men är fattig, fattig så att jag inte kan köpa något roligt mer.. Gash! Jag som har så många planer i mitt huvud på vad som ska köpas och inte..!

 

Dagis berättade för mig när jag lämnade Marvin, att när Marvin pratar om sin mamma Angi, så lyser han upp som en sol och det är bara mamma Angi som gäller.! Vart helt varm i kroppen, att Marvin pratar om mig på dagis. Betyder så himla mycket för mig, min lilla prins. :) mamma Angi = Mamma Annika. ^^

Och han pratade ofta om mig.! Älskade unge!

 

Folk frågar varför jag säger/skriver snorunge. För att vara sådär 100% ärlig, så är hon för mig en snorunge och därefter heter snorunge i mina ögon. Har sagt det till Kristoffer, så han vet om vad jag kallar na för.! :)

Så vänj er med snorunge. Har ju inte precis tvingat er att läsa vad jag skriver. ;)

 

Jäklar vad tiden går snabbt.! Ge mig nästa tisdag, ge mig igångsättning, ge mig bäbis.!

Känns som att det var nyss som jag blev gravid, kröp upp i Kristoffers famn sådär innan läggdags och bara njöt, eller inskrivningen hos Maria igen, lyckan att få se "min" barnmorska igen, eller första ultraljudet.

Känns som att det var nyss.! Men det är snart nio månader sen jag blev gravid. !

Äskade barn, kom till mig. Ge mig lycka, ge mig glädje och ge Marvin sitt syskon. Du är efterlängtad hos oss två!

Marvin pussar på magen varje dag och säger: Min o mammas bebis.

Ni två är glädjen i mitt liv.!

Nu hoppas jag med allt det går att hoppas med att bebis vill födas nästa vecka, när jag vill! Men varför lyssna på mamma, när mamma inte har lyssnat på bebis?

Har en sista gång hos barnmorskan den här veckan, sen igångsättning.! Har visserligen bokat in en tid utifall bebis inte födds, men det ska vara sista gången nu i veckan.!

Packat lite viktiga papper om mina komplikationer i BB-väskan idag, så det är klart.

Åh, jag längtar!!!!!!

 

Du lovar mig guld om jag stannar här.!

 

 

Hejhej :).

Idag har regnet bara öst ner.! Men har haft en otroligt mysig ändå, med fina vänner och barn.

Ibland behöver man inte så mycket mer. Med fina vänner kommer man långt.!

Även hämtat hem min katt, han har fått duschat och blivit ren igen. Stackarn stank rök.. Men nu luktar han sådär lite kattgott.! Imorgon ska klorna klippas också, men nu ligger han bredvid Marvin i sängen och sover för fullt, så klorna får vänta tills imorgon. :)

 

Fick även hem en soffa idag.! Dock mycket mindre än vad jag velade ha, men ibland får jag sluta vara så envis och kräsen.! Så valde en soffa på sådär två sekunder, kändes jätte konstigt när den kom hem och stod på sin plats, men nu när en lampa landade bredvid och men har sett den några gånger, så vart det rätt bra faktiskt :)!

Imorgon får jag hem mina nya köksmöbler också.! Underbart. :)

Hoppas bara Kristoffer hämtar sina imorgon, annars ställer jag ut skiten på baksidan. Hämtar han det inte, så får det väl åka på tippen tillslut. :)

Men känns som ett hem igen.! Sovrummet är snart klart, har målat klart, väggtexten har postas och ska skickas hem hit, spjälsängen ska bäras upp, krukväxter och en tavla ska sättas upp. Sen jäklar är det klart!

Börjar bli nöjd över mitt hem nu faktiskt. Allt känns så mycket bättre nu, när hans saker inte är kvar.

Visserligen har han en jäkla hög med kläder som han inte har hämtat än, får väl åka på tippen de snart också om de inte hämtas, eller så kan jag göra en midsommarkase ;).

 

Marvin har börjat magvägra.. Han vill inte äta, han saknar pappa..

Spelar ingen roll vad jag ger han, så kommer han till mig sen: mamma jag har ont i magen. Jag frågar om han vill äta, ibland ställer jag bara fram. Men han tar det inte.. Istället vill han dricka en massa vatten säger han.

Han blir mer och mer uppriven.! På kvällarna ska han se mig för att kunna somna, som ex ikväll. Han låg och kollade på film på datorn innan läggdags, jag låg bakom datorn, han fick panik och sa: Mamma vart är du, måste kunna se dig..

Jag låg alltså två dec ifrån han.! Tidigare har det gått bra att Marvin har kunna somna medans jag har badat osv, men inte längre.!

Men snart så kanske han vänjer sig och börjar bli sig själv igen.! Saknar min glada och matglada pojk.!

Ska prata med dagis och barnpsykolog om tips, om det inte blir bättre snart.!

Men har gjort klart för Marvin, att mamma aldrig kommer lämna han, aldrig någonsin, oavsett anledning.! 

För mitt barn, betyder allt för mig, jag älskar han mer än något annat och kommer aldrig sätta någon annan person framför mitt/mina barn. ! ALDRIG!

Inte så som Kristoffer har gjort nu, han prioterar snorungen framför sina barn. Vet han ens om att hans barn ligger och gråter på kvällarna och frågar: När kommer pappa hem?

Kristoffer kommer och går på Kristoffers villkor och behov, men inte Marvins..

Nu har jag satt stopp för det.! Han får ge hundra procent, eller inget alls. Inte, 2, 3, 82, 33, 1, 7% . Tänker aldrig ta bort barnet från sin pappa, men tänker ta bort att se han sårad varje dag.!

Det är inte Kristoffer som sitter med ett gråtandes barn i famnen och får höra: Jag saknar min mamma, varför vill inte min mamma vara med mig, jag älskar min mamma, min mamma skäller bara på mig..

Jag får höra det där varje kväll, fast då är det pappa ist för mamma.!

Jag försöker förklara för Marvin, att pappa har flyttat nu och då kommer man inte träffa pappa lika mycket, mamma saknar också pappa men nu är det Marvin och mamma, osv. Kör mycket med att pappa jobbar, därför kan inte pappa komma nu o leka med Marvin..

Men pappa jobbar ju inte jämt! Så dum är ju inte ungen precis. Och kan inte köra med det så mycket mer, för varje gång vi går till affären, så längtar Marvin till mejeriet, och där är ju inte pappa.. Nä, för pappa är hemma och har "sjukanmält" sig, för att vara med snorungen. Marvin hade längtat att se sin pappa i några minuter..

Jag får ofta visa kort på pappa, så att Marvin ska lugna sig. Men hur länge funkar det då?

Man vill ju "originalet".

En vacker dag, kommer jag träffa en riktig fadersfigur för Marvin, kanske är han redo att vara den pappan Marvin behöver, inte bara till Marvin, även utan till bebis!? För bebisen kommer ju också få växa upp utan en pappa, fast från dag ett..

 

Nej, nu ska jag mysa lite, sen blir det sängen. Upp tidigt. :)

 

Hejhej :)

Nu är det inte ens en månad kvar till bf! Längtar så galet jävla mycket..! Har en vecka kvar att fixa i hemmet, sen sista helgen innan igångsättning, ska jag vila.!

Men vad har jag gjort idag!?

Lämnade prinsen på dagis, sen på vägen hem så träffade jag några vänner, så vi stod och pratade ett tag, kom hem och fick lite morgonbesök. Alltid lika trevligt! Sen målade jag rummet en omgång till, åt frukost, vila. Gick och hämtade prinsen, sen körde Kristoffer oss till ÖoB och Ica maxi, var ju tvungen att handla en massa mat..! Ungarna fick en varsin tvål (som dom tjatade om) och en varsin film. Fick bli McDonalds till middag idag.. Efter maten så gjorde jag klar min sötnos för natten, så gick vi ner och kollade på den nya filmen han fick. Röjar Ralf. Vi har ju sett den på Bio, Marvins första bio ^^. Men ett barn kan ju verkligen kolla på samma film tusen ggr.!

När pruppisen hade somnat så målade jag en gång till i rummet, slängde mig i ett mysigt bad. Skumbad m badsalt är så himla underbart.! Så fick håret sig en omgång med hårinpackning. Behövdes kan jag säga! Sen fick jag lite kvällsbesök en stund. Fint de!

Och nu sitter jag här, o är sådär galet jäkla trött.!

 

Var skönt att umgås den lilla stunden med Kristoffer idag.! Vi bråkade inte, vi skrek inte, utan vi pratade normalt med varandra.! Kändes faktiskt skönt. :)

Hoppas att det kan fortsätta så.. Vet ju att vi kommer bråka till och från, men nu har vi bara bråkat och skrikit på varandra sen han flyttade..(inga barn har vart i närheten)

Visst, det flög väl ut en o en annan dum kommentar från båda, men det vart ändå inget bråk eller något.!

Och vi måste ju hålla sams, för barnens skull. Och även för våran, man mår ju inte bra utav att bråka med varandra.

Hoppas bara att umgänget med Marvin startar snart.. Marvin behöver dig Kristoffer.!

 

Medans jag målade rummet, så funderade jag på vad för vägg-text jag ska ha..!

Det finns ju så jäkla många, och vill ju verkligen ha "den där perfekta". Gash, blir galen.! Hittade en super bra sida på internet tidigare, men har ju så klart glömt vad den heter.. Korkat!

Och hoppas att jag slipper måla fler ggr. Vill få klart sovrummet nu.!

 

 

Hejhej. :)

Idag har jag inte gjort allt för mycket.! Lämnade prinsen på dagis, for iväg för att skriva kontrakt, hem o måla om sovrummet, hämta prinsen och mysa.!

Idag var han extra mysig, efter dagis så gjorde vi mat. (korv m bröd, räknas det som mat). Han åt en korv, sen skulle han ha kvällsfika o titta på pippi.
Ja, varför inte.? Åt en massa fil och mackor, och han som aldrig brukar vela äta efter dagis.!

Sen kom pappan förbi en snabbis, han var väl intressant i några minuter. Sen var det pippi som gällde igen.

När vi blev ensamma så fick pruppen bada lite, medans jag plockade strumpor. Fattar inte, vissa strumpor har verkligen fått egna fötter och stuckit iväg. !

Efter badet, hoppade vi ner i sängen och mös till en film, sen somnade han. Och nu sitter jag här..

 

Regnet bara öser ner en massa utanför, och jag känner att det skulle vara så fruktansvärt mysigt att bara krypa upp i någons famn nu o njuta utav regnet.! Jag älskar regn.!

Men ikväll tänker jag inte ha kvällsbesök.!

Känner att det kan vara lite skönt att bara vara ensam vissa kvällar också. :)! Fast det är visserligen tyst..

Får väl skaffa en sån där ultra äcklig fågel som pratar eller något.! Jag avskyr fåglar, allt från tama jävlar, till otama. Vidriga djur! Går bra att äta ;).

 

Borde måla en gång till inne i sovrummet, men har ingen ork till det ikväll. Bara vara en lat fet jävel ikväll.

Bara för att jag kan och vill liksom.!

Men ändå är jag så rastlös, så jävla rastlös.. Vill ha en soffa att sitta i o fläska framför tv:n o mysa lite.

Less på att sitta i köket och "bara sitta".

Men snart så, snart har jag ett riktigt hem igen. Fan att jag ska vara så jäkla kräsen.! Borde ju kunna ta skinnsoffan nere från källaren tills vidare, men jag hatar skinn.. Och Kristoffer tog ju min soffa, eller vår, eller ja.. Den han köpte till mig när jag var sjuk i somras.. Den jag valde, men det var ju skitsamma ändå. Den är trasig och sådär lagomt äcklig. Marvin har ju haft magsjuka i den tre ggr.. Har ju tvättat den visserligen efter, men ändå. Bakterier.! Sen har ungarna kletat godis, spillt läsk, Kristoffer har lagt sina äckliga snusar i den osv. Nej usch! Jag vill ha en ny o fräsch soffa.!

Har hittat två matbord.! Ett beg. som var rätt snyggt. Men även hittat ett helt nytt, som jag vart sådär kär i.!

Men det nya var ju såklart lite dyrare. Så beslutsångest på högsta nivå.!

Gash, det är inte lätt att vara mig i dagens läge.!

Ge mig sådär en miljon kr eller något, så jag kan köpa exakt allt direkt. Ge mig nu nu nu. !

 

Folk funderar på hur det känns att vara ensamstående och höggravid med det andra barnet.!

Ja, jag vet faktiskt inte. Det är inte en sån stor skillnad, han var ju ändå aldrig hemma innan han flyttade. Enda skillnaden är väl möblerna som har försvunnit och vissa saker.

Men annars så känns det helt okej. Det blir ju bättre med tiden.

Visst, det är klart att jag saknar han.! Skulle vara konstigt annars, efter så många år tillsammans. Men den personen han är i dagens läge, så skulle jag aldrig kunna röra människan igen.

Och inte nu när han har en ny flickvän heller. Vet ju att den där karln har en stor att springa till andra flickor under ett förhållande, och jag tänker inte vara den som orsakar problem. (Fast han än har sagt att han aldrig mer skulle röra mig igen, går ju att diskutera)

Bättre att han håller sig i skinnet, och inte springer till andra. Snorungen kan ju bli sårad ;).

Men tillbaka till mig och barnen.

Marvin har inte reagerat allt så hårt, han var väl också van att pappa inte var hemma något. Han har inte frågat något om Mio än heller. så på något sätt har han väl insett att pappa o Mio inte bor kvar.

Utan han reagerar mer efter väldigt negativt efter att pappa har vart här. Han skriker och blir jätte arg i några minuter. Sen när han märker att mamma iaf är kvar, så kryper han upp till mig igen och säger: Jag älskar dig.

Så har han gjort ända sen Kristoffer slutade mer eller mindre bry sig om barnen. (så som jag ser det).

Varje kväll tidigare frågade Marvin vart pappa var, när kommer pappa osv. Nu är det mer, pappa har flyttat mamma.

Tjatet efter pappa har avtagit och det är rätt skönt lär jag erkänna. Det är jobbigt att förklara vart pappa är, om och om igen.

Men där vi står nu, så är det inget tjat om pappa.!

Och det jag har börjat reagera väldigt mycket på, är när Marvin leker.. Förut så när han lekte så han alltid: Det här är pappas, det här mios, det här Sebbes, det här Lollos och det här mammas (leksak eller vad det nu han hade)

I dagens läge är inte pappa med i leken längre. Han har liksom försvunnit mer och mer från lekarna. Vet inte om det är att de är Marvins reaktion, eller om han bara glömmer bort. Eller känner han sig övergiven?

Var rädd att han skulle börja "ta bort pappa", och det har han ju börjat göra nu.. Jag önskar att Kristoffer var mer delaktig, så han kanske började med pappa igen..

Men som det ser ut nu, så ser det inte ljust ut.. Och på familjerätten så tyckte jag inte att vi kom någon vart.. Vi står ju kvar på samma ruta.. Umgänges-biten, har liksom inte blivit så stor skillnad, förutom att den har minskats.

Så det kanske inte är så konstigt att Marvin reagerar..

Det är så himla jobbigt för mig att veta att Kristoffer är hellre med snorungen än sina barn på helgerna.. Och tyvärr är det så.!

Är rädd hur det ofödda barnet också kommer glömmas bort, när den är född.

Är rädd att barnet kommer se sin pappa som en främling.. Och inget annat. Jag tänker aldrig stoppa ett umgänge, så länge Kristoffer sköter det snyggt o inte sviker barnen.

Och jag förstår inte hur snorungen tänker. Borde inte hon reagera på att han inte träffar sina barn? Eller sitter han o säger att han jämt träffar dem, eller att jag stoppar? Eller vill hon ha Kristoffer för sig själv?

Tycker att det är väldigt konstigt iaf.! Men det kanske bara är jag som tycker de?

Jag skulle ha reagerat väldigt starkt.! Jag skulle vara väldigt intresserad utav att träffa barnen. Men inget. Visst det kanske är för tidigt, men jag tänker ju inte acceptera att en ny ska få träffa mina barn, utan att jag ens vet vem det är.! Eller ja, jag har ju sett na på bild. Och skrattade sådär lagomt :). Huvudsaken Kristoffer är glad iaf.!

Men ja, som sagt. Förstår inte varför en reaktion inte har lagts fram.?

Men jag kan säga såhär: Jag är väldigt glad över att vara ensamstående till världens finaste son och snart till ett till barn, jag skulle aldrig kunna säga ifrån mig föräldraskapet och bara lämna mina barn. ALDRIG!

Den kärleken jag känner, är obeskrivlig. Är jag utan Marvin ett dygn, så kryper det i kroppen på mig. Jag skulle aldrig klara av varannan vecka, knappt varannan helg.! Marvin är ju min, jag måste ju skydda han från alla världens faror ;)! Iaf nu när jag är både mamma och pappa.!

Men aldrig har Marvin och jag lekt så här mkt som vi gjort på senaste, tidigare så lekte vi ju så klart också, men då hade han ju storebror att leka med också.

Nu är det bara jag, o skrattet bara flödar från han, man ser hur han skiner som en sol.! För att sedan säga, min mamma Angi.!

ÄLSKADE BARN!

 

Hejhej :).

Sitter och funderar på vad jag ska packa i BB-väskan. Bebiskläder, ombyte till mig, sen då? Frågan är ju om det blir kejsarsnitt eller inte. Funderar på att kasta med någon kortlek och tidning, kan bli långdraget ändå.

Fick hem bebisens sista kläder igår, som är tvättade och hänger på tork nu.

Om ca två veckor ska jag in på tillväxt och igångsättning, helt otroligt! Fast bebis ligger ju fortfarande med rumpisen nedåt. Så ska till barnmorskan imorgon och kolla om den har fixerat sig mer, och då blir det ingen vändning elr vaginal förlossning. Näpp, då blir det snitt.

Men som jag har sagt hela tiden, det här är ett snitt, det är inget annat. Så får se om jag har rätt då.!

 

På fredag går flyttlasset för Kristoffer och Mio, och jag ska sätta igång direkt o måla.

Ska börja spackla lite imorgon hade jag tänkt. Försöka få Marvins rum klart under helgen, sen sätta igång med mitt till veckan. Vill bli klar så fort som möjligt, Starta om från en ny kula och ett nytt hem.

Sen måste jag hitta ett köksbord m stolar och en soffa..

Men snart har jag ett fungerande hem jag också! Ett hem med två barn igen, mina två alldeles egna barn.

Kommer nog vara tufft i början med tomheten och så, men kommer nog vänja mig rätt snabbt. Har ju än så länge Marvin, som förgyller mina dagar och snart en bebis som kommer hjälpa till.

Sen i sommar kommer jag, Marvin och bebis åka på en liten minisemester. Bara vi tre. Ska bara landa först med bebisen, sen hade jag tänkt att åka iväg en stund. Vart, har jag inte bestämt än, men har kollat på lite hotell och så. Får ju inte bli allt för dyrt, är ju inte världens rikaste precis ;).

 

Nätterna blir längre och längre, och sömnen blir kortare och kortare. Kan inte sova knappt längre på nätterna..

Har så många tankar, tankar som snurrar runt i huvudet. Och kan inte precis gå upp o kolla på tv, då väcker jag ju herrn som sover där uppe.

Och jag brukar inte kolla på film så ofta, elr iaf inte själv. Jag lessnar så snabbt då.

I natt somnade jag först vid halv fyra, och då fick jag tvinga mig till att sova. vart så här i flera nätter nu. Sen sover jag två timmar på dagen ist. Annars skulle jag totalt bryta ihop. Det är inte lätt att vara höggravid, ensam och orka med att ta hand om Marvin. Även om han är världens snällaste och skulle låta mig vila om jag behövde det, så vill jag ju vara pigg och glad.

Men ska ringa psykologen och boka en ny tid, tror att jag behöver prata av mig igen.

Iaf nu när snart sista sidan på boken är skriven.

Är ju trött på kvällarna och nätterna, men kan verkligen inte somna. Och somnar jag, så vaknar jag direkt i panik. Även jag bara har sovit i typ tio minuter. Skit jobbigt verkligen!

Som att min kropp inte vill sova, fast ändå vill den det. Tänk att en liten tanke kan förstöra en hel natt. Men jag hoppas att allt lugnar ner sig i min hjärna, bara herrn har flyttat ut.

Jag vet att det kommer vara skit jobbigt, men allt blir bättre med tiden.!

 

 

Hejhej :)

Skjut mig, vilken dålig dag!

Först klev jag och Marvin upp vid fem, in med ungen i duschen (vilket han hatar), mys framför lite barnprogram medans emla-plåster sattes på. Sen gick vi till bussen och vidare till sjukhuset.

Där han förbereds för operation, han får op-kläder, dom sticker han. Och emlan hade inte hjälpt ett dugg.. Testade först på foten, gick inte. Ungen skrek och skrek, helt svettig och tårarna bara sprutade. Men det gick inte alls, så hittade dom ett blodkärl på handen. Där hade emlan inte heller hjälpt tydligen.. Slutade med samma sak, förutom att det gick!

Så "flygplanet" sattes på plats och vi skulle gå ner, bara invänta på att kirurgen skulle komma upp och titta till läget och ställa lite frågor ang behandlingen vi har använt oss utav, som inte har hjälpt.

Så kom narkosläkaren in i och lyssnade på andningsvägarna. Eftersom han behandlas för astma, så skulle medicinen ha hjälpt mer än vad den har gjort.. Så det slutade med en inställd op IGEN!

Förstår självklart att det skulle ha vart en risk för Marvin. Men när jag ringde i måndags, så sa dem att det spelar ingen roll, det ska gå ändå. När vi kom dit nu på morgonen, så trodde dom att det skulle gå. Men icke!

Så det var bara att byta om på Marvin, gå hem och se glad ut eller något..

Tycker så jävla synd om han, nu måste han vänta ännu längre på att få hjälp och få bort det onda.

Kommer väl hinna föda tusen ungar innan han får sin operation igenom..

Första gången ställdes den in, för att dom hade slarvat och gett han fel behandling.! Sinnessjukt det här..

 

Men sen annars idag har vi bara myst, när vi kom hem så sov vi i lite mer än tre timmar.! Kan lova att det behövdes. Både han och jag var så trött, jag hade inte sovit något på natten. Hade vart så nervös under natten, så halsbrännan var värre än någonsin och höll mig vaken.

Sen har jag bara plockat lite här hemma. Orkar inte göra så mycket heller. Är ju så jävla genomförkyld..

Snorfabriken jobbar på övertid nu och lite mer, i ett tempo som är snabbare än allt annat.. Hur jävla mkt snor får plats egentligen!?

Halsen gör så jäkla ont också, men mest på förmiddagen. Sen blir det lite bättre på dagen. Men man ska inte klaga, finns ju dem som har värre. Kallas förkylda karlar!

Ska snart hoppa ner i sängen och sova med Marvin. Imorgon väntas en dag med en massa möten på förmiddagen och samtal. Usch!

Sen blir det att vila och hoppas att fabriken har stängt i sisådär tusen år.!

Kristoffer packar lite han.. Nu är det inte många dagar kvar tills han o Mio flyttar.! Känns inge roligt alls, men ändå skönt på ett sätt..

Det blir den sista sidan på boken, när han ger mig sin nyckel i handen och stänger dörren för sista gången som boende  i detta hem.

 

Nej, nu ska jag lyssna en massa på Linus Svenning. Gash, man blir ju kär i han, eller ja.. Snarare i hans röst! Dock är han galet snygg på det också. Haha.!

 

 

hejhej :).

Idag har jag och Marvin en mysdag.!

Åt frukost framför en film, sen har det vart mest mys och en massa mys. Försökte få prinsen att vila, men det velade han inte alls.!

Så skippade det och mös i soffan ist.

Fortsätter nog att mysa en massa, ända fram tills imorgon. Då är det dags för op på prinsen.! Äntligen!

Så upp kl fem imorgon bitti och göra oss redo, sen vid halv sju tar jag och Marvin bussen till sjukhuset för att sedan vara på sjukhuset innan kl sju.. Blir en lååång dag!

och eftersom jag kommer vara där själv, så kommer det bli extra jobbigt.. Hade ju vela haft pappan med mig, men inte alltid man kan räkna med sånt..

Är väl hemma igen efter kl tolv någon gång.. Så när vi får åka hem, så tar vi bussen hem och fortsätter mysa.!

Så får han vara hemma ca tio dagar, beroende på läkningen. och hur ont han har.

 

Beställt lite kläder åt mig, prinsen och bebisen.

Så snart förhoppningsvis så kommer det.! Äntligen hade boddyn kommit in på lagret till bebisen. Har suttit i två veckor och väntat! Och nu är den på väg hem till mig.!

Jäklar, glömde amningsbh..! Men får väl köpa en i affären ist.

Snart är det dags att packa BB-väskan också.! Dock bara till mig och bebis den här gången.. Sist hade ju pappan lite saker med sig också.

Men det funkar ju det också. Och snart får jag starta ett nytt liv med mina två barn, mina två älskade barn.

Kommer ha båda på heltid, kommer bli jobbigt i början. Men efter ett tag kommer allt gå som på räls!

Snart är du här älskade bebis, mamma älskar dig!

 

Hejhej:)

Vart hos barnmorskan idag. Gick lite bättre den här gången. Men nu får bebis lägga sig rätt. Inom två veckor, annars bokas det en tid för vändning i vecka 37, på förlossningen. Sen i vecka 38 ska jag in för igångsättning och tillväxt på bebis.

Så ska på rutinkontroll hos barnmorskan nästa vecka igen, och en gång till veckan efter för att kolla om bebis lagt sig rätt då.

Så blir en massa massa kontroller nu! Men bebis verkar må bra i min mage och det är de viktiga!

Sen eftersom bebis ligger fel, med varken rumpan eller huvudet nedåt, utan mer tvärsöver magen min. Så orsakar det irritation på livmodern och det orsakar sammandragningarna jag har.

Men snart är den här graviditeten över!

 

Marvin har även vart hos tandläkaren idag, gick jätte bra! Han hade så fina tänder. Och efter fick han glass. :)

Ska hämta prinsen lite senare, och då blir det en massa mys, och lite bråk med storebror tror jag allt.!

 

Blir så himla less på folk!

Vet att jag har skrivit en massa om Kristoffer, men det är mina tankar och känslor. Det är inte skitsnack mot han, vill inte svartmåla han eller något.

Men i den situationen jag sitter i nu, så måste jag få avregera mig på ett eller annat sätt. Och det gör jag genom att skriva här på bloggen. Vill du inte läsa, så var det ingen som tvingade in dig hit heller.

Jag sitter inte och snackar skit om Kristoffer till mina vänner, jag berättar hur jag mår och känner.

Han är inte en värdelös förälder, absolut inte! Men just nu prioterar han helt enkelt fel. Som jag känner så är han hellre med sin nya än att vara med Marvin. Och det svider i mig. Kan förstår att om man är nykär eller vad dom nu är, att man vill vara med varandra. Men Kristoffer har två barn och ett tredje på väg.

Han har Mio, men inte Marvin. Och det tycker jag är synd, fruktansvärt synd!

Visst, han träffar ju självklart Marvin. Men inte alls på samma sätt och allt mer sällan.

Blir så arg, när folk går runt och säger att jag snackar skit om Kristoffer. Det gör jag inte, jag avreagerar mig.!

Sen hur folk vill ta det, är inte mitt problem. Eller ja, det blir ju mitt problem på ett sätt. När Kristoffer sitter och frågar mig varför jag säger si och så. Sen är det så att Kristoffer är en jätte bra förälder, som har gjort allt för sina barn verkligen. Och fortsätter göra det för sin äldsta. Men jag känner att han på något sätt glömmer bort Marvin.. Tyvärr.

Sen är det så att jag skriver väldigt mycket om hur jag känner, för det är fortfarande jag som blev lämnad som höggravid, med orden: Vill lära sig ta ansvar och vill leva själv..

Leva själv? Då skaffar man inte en ny direkt heller. Har blivit så fruktansvärt krossad utav den här karln, så att det inte finns ord för.! Och det tar inte slut.

Det kanske minskas när han flyttar, men kommer alltid vara krossad utav han. Han lämnar mig med två barn, varav ett ofött och en massa falska ord, som blev meningar, som blev tankar.

Jag kommer som sagt aldrig att förlåta Kristoffer för det här. Hellre att han lämnade mig när jag hade fött eller något. Men inte nu, all stress jag har utsatts för och depression har orsakat en massa komplikationer för graviditeten.

Om den där karln kunna vakna upp och se verkligheten igen.!

Sen om han vill vara med den där snorungen, så är det ju så. Bara han inte glömmer sina barn.!

Vet att han aldrig kommer sluta kämpa för Mio, men har någon slags oro att han kommer på något sätt glömma bort Marvin och bebis, för att han vet att dom är trygga här hos mig.

Hoppas bara han vaknar snart.!

Och om folk vill fortsätta snacka skit, varsågod. Men kom fan inte till mig sen och le lite sådär fint.

Falska människor har jag haft nog med, och eftersom ni vet vilka ni är, så ge fan att kolla på mig.!

Sköt ert liv problematiska liv, så sköter jag mitt.

jag är starkare än o sitta och snacka skit.

 

 

Hejhej. :)

Idag har jag inte gjort allt för mycket, ringt lite samtal och fixat.

Ska snart hämta hem prinsen snart kanske, har lite kvar att göra däremot. Men borde hinna med något mer.!

Borde fixa spjälsängen, ja det borde jag göra! Bara den där herrn flyttar ut ur huset, tar med sig sina jäkla saker och sin jävla soffa som står i vägen för sängen. Gash!

Funderar på att åka ner på stan efter att ha hämtat han och köpa lite kläder till bebis, mig och Marvin.

 

Gick jätte bra hos psykologen igår.!

Kändes skönt att få prata med någon utomstående och få höra andra ord, andra ord som inte dömer han som person, utan mer troliga och lugnande ord.

Ska tillbaka dit efter att jag har vart på ett annat möte. Och så fick jag lite tips om vart jag ska ringa, så har ringt ena nu och väntar på att bli uppringd. Hoppas bara man får komma dit, för så här kan det inte fortsätta.!

Är så less på att ha det såhär, är så less på att se Marvin krossas om och om igen, bara för att han inte vill vara med sitt barn.

Han har vart så himla duktig med sina barn, har alltid vart så positiv mot dem, och nu bara skiter han i Marvin helt.

Och ja, det är helt.! Är han hemma, så skäller han bara på Marvin, klagar på allt han gör och tycker bara att han är i vägen.

Ett litet oskyldigt barn, som straffas. Bara för att hans pappa har blivit bokstavligen dum i huvudet!

Han är hellre i Tierp hos den där snorungen och knullar. Än att vara med sitt barn, den sista stunden innan han flyttar. För jag gissar på att han inte kommer vara aktiv i att träffa barnen när han har flyttat.!

Men jag förstår, fitta är viktigare än sina egna barn.

Att en sån vacker människa, kan bli en sån hemsk människa. Jag förstår verkligen inte.!

Han kanske vaknar upp och ser verkligheten tillslut, men då är det försent.

Jag tänker aldrig förbjuda han att träffa sina barn, men kommer dom vela när han bara sviker och ljuger?

Men jag är glad, glad för att du Kristoffer ger mig chansen att träffa någon annan, någon annan som är så mycket bättre än dig. En som kommer finnas där för både mig och mina barn.!

Tack för den chansen.! Ur något negativt, kryper positivt fram.!

 

 

 

Hejhej!

Bara haft en sån där mysig dag med Marvin. Vi låg på soffan och halvsov ända fram till halv två idag. Båda var så himla trötta och prinsen somnade mellan halv tolv till halv två.

Finns nog inget mysigare att ligga nära nära Marvin och känna hans doft och höra hans lugna andetag. Så fruktansvärt mysigt!

Efter vilan velade han ha gröt, så då fick han gröt till lunch, sen tog vi en cykeltur med mommo till affären och jag hämtade ut mina och Marvins nya skor, elr jag fick ett par skor och Marvin ett par tofflor. Som han bokstavligen älskar! Han sover med dom på sig nu.!

Dock så var inte mitt blodtryck det bästa på affären, fick nog sätta mig ner fem ggr, för jag höll på att svimma. Usch! Men sen blev det bättre och vi promenerade hem, Marvin velade inte åka cykelkärra. Han velade gå.

Väl hemma igen så lekte vi lite och sen städade jag botten våningen. Det behövdes verkligen.! Bakade negerbollar med Marvin igår, så hade pärlsocker på hela köksgolvet.. Så dammsugaren fick suga lite den.

Sen for vi iväg till affären igen och handlade lite, mös till med lite pizza och sen tänkte jag kolla på film med tokisen. Men han somnade direkt när filmen sattes på..

 

Så nu sitter jag här, badat för en liten stund sen och ska väl sova om en stund.

Är barnledig imorgon också, första gången sen oktober. Men ska bli skönt att få komma ut lite, och första gången som singel. :)

Höggravid eller inte, jag tänker njuta varje sekund utav att få vara bland folk.!

Viktigt att få komma ut och träffa vänner, utan barn ibland. Även hur mycket jag älskar att vara med Marvin. Men måste få lite avlastning ibland.

Däremot, så kommer jag ju inte vakna bakfull dagen efter som många andra ;) Utan, jag kommer vakna och må bra!

Men ska bli skönt att slippa tänka på bekymmer och problem för ett tag. Bara jag kan stänga av vad det är för dag..! Men med rätt folk, så ska det nog gå bra :)

 

Hejhej :)

Tänk att det är minde än sextio dagar kvar, kvar på den här graviditeten, sen är min bebis här.!

Mitt älskade lilla busfrö, som bökar och har sig inne i min magen. Är så himla nyfiken på vad du är för en liten en. Är du en som kommer vara vaken hela nätter och sova dagar, eller kommer du sova nätter och vaken dagar?

Som det ser ut nu, så är du vaken mellan tio på kvällen till två på natten, vaknar vid fyra fem tiden och är vaken en stund, sen sover du och är rätt lugn på dagen. Tänker du hålla i det sen tro ?

Du hickar väldigt ofta och mycket, kommer det också hålla i sen ?

Åh, jag är så nyfiken!

 

Mitt humör är så upp och ner hela tiden.

Försöker alltid att hålla masken för barnen, leka och vara glad med dem.

Dom har faktiskt inte gjort något, inte för att förtjäna det här.!

Vissa timmar på dagen, har jag en sån energi och är så glad. Till att plötsligt ligga i soffan och bara gråta o vara helt slut.

Är less på tårar, är less på panikkänslor, är less på det här nu Kristoffer!

Aldrig har jag gråtit så här mycket, varje dag, kväll, natt i tre veckor.. Och nästa helg, har vi årsdag.. Vill bara radera nästa helg, den plågar mig redan!

Önskar bara att allt var normalt igen. Få ligga i din famn och känna kärlek igen, se dig och känna lycka o glädje, att veta att det är dig jag kommer krypa ner bredvid på kvällen, ha min trygghet tillbaka och framförallt min kärlek tillbaka..

Men samtidigt, så har du sårat mig så fruktansvärt mycket dom här senaste veckorna..

Jag har alltid vetat att jag har älskat dig, men hur mkt visste jag inte, inte försen nu. Du har verkligen vart mitt allt..

Är så less på allt bråk nu, aldrig har vi bråkat så här mycket, aldrig har vi sagt så mycket hatord till varandra bara för att såra.

Sitter hellre i soffan och berättar hur mycket jag älskar dig, hur mycket du betyder för mig, än att sitta och säga att jag önskar att du försvinner fort..

Vill ju inte att du ska flytta, försvinna eller något sånt. Ibland går jag bara och hoppas på att du inte söker lägenhet, att du har slutat söka. Men det enda du pratar om är lägenheter och lägenheter, om du ska ta en tvåa eller trea, hur dyra dom är, när inflytt är osv.

Och varje gång vänder jag bort huvudet, drar tillbaka tårarna och försöker att inte lyssna. Även om jag pratar och försöker vara delaktig i samtalet, så hatar jag det verkligen.

Hatar hur mina ögon blir tårfyllda, hatar hur du nämner lägenheter, hatar allt det här.!

Vill bara fly från verkligheten, springa bort härifrån.

Varje gång natten kommer och du inte ligger bredvid mig så kommer paniken och tårarna. Paniken utav att vara lämnad av den man älskar mest, tårarna utav sorgen du ger mig.

Men när jag väl har somnat, så är jag lycklig.. För du är min då! Varje dröm handlar om dig, om hur lycklig jag var med dig, och hur du är min, bara min..

Vaknar och inser sanningen, varenda jävla morgon, samma sak. Hinner inte ens upp ur sängen, innan tårarna rinner.

Har gjort mycket för att såra, har sagt mycket för att såra. Men jag menar det inte, jag menar det verkligen inte.!

Fan..!

Jag älskar dig så jäkla mycket Kristoffer, så jäkla mycket alltså. Det finns inga ord för hur mycket.

FAN!

 

 

Hejhej :)

Håller på att tvättar en massa bebiskläder, tänk att om bara två månader är du här!

När jag satt och kollade igenom kläderna, så insåg jag att min stora prins inte var så liten när han föddes, men ändå var han så liten för mig! Min dyrbara skatt.

Ska köra en maskin till, och sen tvätta lite utav mina kläder. Måste ju tvätta upp allt som användes under semestern hos mormor och morfar (Marvins gammelmormor och gammelmorfar)

Hade det verkligen ultra mysigt där borta, bara vara i skogen och slappna av lite.

Marvin stortrivs där ute också, och han fick ju både mig, mommo och gammelmommo för sig själv.!

Var och shoppa o fikade lite på kupolen också.

Det är så himla mysigt att bara gå runt där inne och kolla på saker. Marvin fick lite mer leksaker och jag handlade en tröja och ett par solglasögon till mig.

Och samtidigt som prinsen fick mysa, så fick jag rensa tankarna lite. Och det behövdes verkligen!

så skönt att slippa se orsaken till smärtan..

 

Men hamnade på sjukhuset när vi var där. Och det var inte alls lika roligt.!

Började blöda ifrån underlivet, så blev ambulans in till förlossningen för att kika läget på bebisen. 

Bebisen verkade må bra, livmodern var rätt aktiv och gav mig sammandragningar ganska tätt. Så fick bricanyl mot sammandragningarna och fick en spruta först som skulle skynda på barnets utveckling (fick en till dagen efter), utifall bebisen skulle tas ut ur min mage. så fick jag vara kvar, för överbevakning.

Men när man låg där ensam på förlossningen, så slog det mig: tänk om jag föder nu, ensam på förlossningen, mamma passa Marvin. Man hörde hur vissa blivande pappor gick där och hjälpte sina kvinnor i värkarna, hur dom fick ett stöd. Och där låg jag, ensam och övergiven kände jag mig.. Man märkte hur personalen var mer försiktig, ingen frågade om partner/pappan elr något.

Sen slog det mig, tänk om jag ligger på Gävles förlossning helt ensam (om barnet stannar kvar i min mage nu). Och Kristoffer är ute o festar eller något sånt. Och där ligger jag o föder vårat gemensamma barn..

När han gjorde slut så kände jag mig så sviken, så fruktansvärt sviken. Men nu känner jag mig övergiven, sviken och lurad. För han har verkligen lurat mig!

Aja. men iaf, bebis mår bra och är kvar i min mage. Livmodern är aktiv och har får fler o fler sammandragningar varje dag, och sätts förlossningen igång så stoppar dom den inte. Utan då blir det bebis!

Hoppas bara bebis stannar i minst fyra veckor till.!

 

Jag önskar bara att vi var en familj igen, men jag känner också att jag aldrig, aldrig, aldrig kommer förlåta Kristoffer för det här.

Han lämnar mig höggravid, är hellre ute med kompisar än att vara hemma med Marvin, kollar knappt på mig..

Han har suttit och sagt att han älskar mig, jag är den enda, blablabla. SKIT SNACK!

Man tappar inte känslor på en dag, utan han har suttit och ljugit för mig, hur länge. Det vet jag inte, men det tyder faktiskt på att han är en falsk person. För man gör inte så här.

Och efter flera år tillsammans, så pratar man, ist för att dra.

Hade han sagt till mig: Jag har börjat tappa känslor för dig, och vet inte om det kommer fungera längre om vi inte gör något åt det här nu.. Så hade jag försökt göra allt för att han ska få tillbaka känslorna. Men ist får jag ett sms på telefonen om att han vill göra slut typ.. Eller snarare, han lägger fram det som att han vill göra slut, jag säger att det låter som att han vill göra slut, och han säger ja.

Jag ligger i källaren och ska natta Marvin, han ligger två trappor upp på övervångingen..

Jag vill inte svartmåla han elr något, men han har sårat mig så fruktansvärt jävla mkt nu, och den här gången kommer jag aldrig mer se en framtid med han. Jag vill se en framtid, men så som han behandlar mig nu, så finns det verkligen ingen. Och då sitter han och säger: Kanske om ett halvår så kanske vi kan försöka igen, om det känns bättre då.

Om ett halvår, då står jag här på mina egna ben, med mina två barn och är lycklig!

Om ett halvår, så kommer jag endast vara vän med han, gällande barnen.!

Och om ett halvår, så hoppas jag att känner samma sak som idag.!

Jag kommer alltid att älska Kristoffer, men kommer aldrig förlåta han igen.

Nu var det mkt aldrig, men det här kommer jag inte glömma, och så länge vi har barn tillsammans, så kommer jag påminnas om det varje gång han inte är med och ser deras utveckling.

Och jag hoppas att hans vänner fattar vad han håller på med.! För han fattar inte det, tyvärr.!

 

Nej, nu ska jag ta tag i städningen innan prinsen ska hämtas hem. :)

 

 

 

Hejhej.

Fy, vad jag är sliten nu! Har förvärkar med några få minuters mellanrum, tryck nedåt och bakåt, o illamående som fan vid värkarna.. Hoppas att det ger med sig snart, Vill inte föda nu och har inte tid för det heller. Om några veckor får bebis komma, inte nu.!

I övrigt har jag haft en riktig mysdag med Marvin, bara myst och lekt en massa.!

 

Folk lär ju fundera på vad jag gjorde för fel, då jag blev lämnad som höggravid.?

Tro mig, det undrar jag också..

Varje dag dukades det fram mat på bordet, jag tog alltid disken varje dag minst en gång per dag, hämtade och lämnade barn (även om ibland Kristoffer skjutsade till dagis), städade (när ryggen pallade), la upp mat på allas tallrikar, och prioterade alltid familjen i första hand.

Jag gjorde så mkt jag kunna, och ändå räckte det inte till..

Jag stannade alltid kvar, när han hade vart otrogen, ljugit och svikit.

Visst vi bråkade ibland, men vilka gör inte det?

Jag trodde att man diskuterade saker innan man kastar flera år åt skogen, men tydligen inte.

Det var bättre att hugga en i hjärtat direkt ist, inte ge någon chans.. Och jag känner så mkt ilska, ilska i kroppen, men inte aggressiv ilska, utan ledsen ilska.

Vill hata, samtidigt jag älskar. Vill slippa se han, samtidigt jag bara vill vara med han. Vill aldrig mer ha han igen, samtidigt jag bara vill ha allt som förut igen..

Så många chanser jag gav han, så borde han ha gett mig en?

Men vissa mäniskor gör beslut efter vad dom tycker är bästa, vissa pratar innan. Jag säger inte att jag var den perfekta flickvännen, men jag tror då fan inte att det är många som skulle palla det jag gjorde för han. För jag gjorde verkligen allt!

Men man vill ju alltid ha mer? Och man kan ju inte äta kakan, samtidigt ha den kvar..!

Jag kan säga med mitt hjärta, att jag älskar Kristoffer så fruktansvärt mkt och kommer sakna han så galet jävla mkt! Jag kommer sakna den han var förr, i

 

Hejhej.

Ringt lite samtal såhär på morgonen.. Väntar på att det sista samtalet ska ringa upp, sen tänker jag gräva ner mig under täcket igen och ligga där tills jag ska hämta min prins.

Tänker inte lyfta ett finger.. Om det slutar regna, så går jag nog ut och myser med Ninis. Men annars ligger jag kvar

Borde lämna in mobilen på lagning också, men den där eviga väntan är inte så lockande precis.!

Mikrofonen fungerar inte, bara vid högtalare typ, vibratorn funkar inte, laggar fast sig då och då och är allmänt seg.. Gash!

 

Folk frågar mig hur jag mår.. Jag ställer tillbaka frågan omformulerad i form av: Om du hade blivit lämnad höggravid, med planer inför sommaren och framtiden, med personen du älskar. Hur skulle du då må?

Tror att jag aldrig har gråtit så här mkt i hela mitt liv, gråter och gråter. Somnar gråtandes och vaknar gråtandes, skakar i panik och luften tar slut..

Känner att jag inte alls vill det här, vi skulle ju vara en familj?

Alla jävla löften, ord och planeringar var visst bara en lögn..

Jag tar ett papper, knölar ihop det, hoppar på det, stampar på det, viker upp det igen.. Pappret blev sig aldrig likt igen, precis som mitt liv.

Förlossningen kan ske när som, hade börjat tagit fram bebiskläderna och skulle börja fixa inför bebisens ankomst. Men nu ligger kläderna kvar i en kartong, och inget är klart. Visst, det är några veckor kvar. Men ist för att planera inför bebisens ankomst, lär jag söka en lägenhet, ett boende för mig och Marvin o bebis. Var jag stressad innan, så kan jag lova nu att jag är panikstressad!

Förstår verkligen inte hur man kan lämna en person höggravid, strunta i alla planer och förväntningar. Känslan utav att få vara en trebarns familj..

Men ist blir det jag, Marvin och bebis. Tvekar inte en sekund på att jag aldrig skulle klara det, för klara det är något jag kommer göra. Men bara principen att ha någon bredvid sig som kan avlasta en, vara med sina barn jämt och bara vara där för en. Ja, så kommer det inte bli längre. 

Dörren kommer inte öppnas på eftermiddagen och ungarna springer mot den och skriker: pappa, pappa, pappa är hemma.!

Det kommer liksom inte ske.. eller vakna på morgonen och känna den där varma värmen från personen som ligger bredvid en och fortfarande sover..

Det en gravid person (en person i överhuvudtaget) behöver som mest, är närhet och kärlek. När man är gravid, känner man sig ofta stor, klumpig, ful, sliten och även bra saker. Men jag har känt av ganska mkt negativa saker under graviditeten. Jag skulle behöva kärlek och närhet utav personen jag älskar, men ist får jag ett hugg rakt i hjärtat och han lämnar mig..

Att bli lämnad som höggravid, var det sista jag trodde.

Men jag får ta mig i kragen och blicka framåt ist, snart är jag, Marvin och bebis en enda familj. Får glädjas utav det lilla jag har.

Och flyttar jag, flyttar jag för evigt. Då finns det absolut inget vi längre.!

 

Att vara gravid med nr två, är helt annorlunda än att vara gravid med nr ett.

När jag väntade Marvin, så hade jag ingen halsbränna, humöret svängde bara lite, inte allt för trött, brösten gjorde inte alls så ont, kände mig inte alls så klumpig (som vissa gör). Jag hade en lätt graviditet.

Men att vara gravid med nr två är helt helt helt tvärtom, visserligen är den en ny graviditet och sånt. Men trodde iaf att man att de skulle likna varandra. Men icke!

Från dag ett, har jag haft halsbränna, mellan veckorna 18-20, så var det uppehåll, men sen kom den tillbaka.. Värre än någonsin.

Har haft sånna humörsvängingar, man skulle kunna tro att jag har haft PMS i flera veckor ;)! Tur har karln överlevt och förstått att det är bara lite hormoner som spökar. En riktigt hormonkärring, har jag vart.!

Trötthet? Gash, den ska vi inte ens prata om.. Har vart något så fruktansvärt trött, har kunnat sova i fjorton timmar, vart vaken fem minuter och vela sova igen.. Helt galet trött har jag vart. Men nu börjar orken komma sakta men säkert, har legat lite låg i järnvärdet nu på senaste, och det kan ju orsaka trötthet, så äter järntabletter nu. (gjorde jag i slutet med Marvin)

Brösten, vill jag typ skära bort eller något. Har så galet jävla ont i dom. Åker på mjölkstockning hela tiden typ.. Har så himla mkt mjölk, så varje kväll lär jag skölja med varmt vatten för att inte åka på mjölkstockning. Skulle kunna pumpa till ett helt lag. Men skulle aldrig utsätta mina bröst för någon "sugrörelse", då får jag ju bara mer mjölk.

Och känner mig något så fruktansvärt klumpig, är så himla stor så att tycker att allt är trångt, står i vägen och inga kläder passar längre.. Men det är ju lite med charmen att vara gravid. ^^

 

Och som att dom här problemen inte skulle räcka så har jag redan vart nära för att åka in och stoppa upp förvärkar, låg häromdagen i fjorton timmar med förvärkar, vissa stunder var det bara tio minuters mellanrum, men efter en massa timmar, så förstod min kropp att det inte skulle komma någon bebis än.! Och tack för det, för jag var slut. Var som att ligga på en förlossning och inte föda barn.Helt slut var jag !

Och idag fick jag åka in idag på förlossningen. Fick konstiga spänningar över hela magen (som en värk, fast den aldrig släppte), kände hur bebisens rörelser försvann, två "puffar" på hela dagen.. Halv sju imorse gav jag upp, det bara brast för mig. Bara grät och grät, ringde till förlossningen och berättade att jag inte har känt något på flera timmar och har så himla ont, sen ringde jag mamma, så att hon kunna ta barnen.

Åkte in och började undersökas direkt, efter mycket letande så hörde vi lite hjärtljud i magen min, men man såg hur svettig barnmorskan började bli. Hon fick leta länge och med två olika hjälpmedel/matrial.

Sen låg vi och lyssna en stund på hjärtslagen, sen kom doktorn, in och göra ultraljud. För att se om barnet inte mådde bra, mängden fostervatten osv. En liten han/hon låg där och började röra på sig en massa, så det var väldigt lugnande. En liten näsa såg vi, en gäsp och ena foten.! (ja, vi såg hela bebisen också såklart).

Slut diagnosen blev: En kraftig urinvägsinfektion som har gått upp i njurarna..

Inte undra på att jag har så ont. Och ändå ringde jag HC i torsdags, för jag misstänkte urinvägsinfekton. Men hon tyckte att det var bättre att jag kontaktade min barnmorska..

Och det var troligen infektionen som hade orsakat förvärkarna tidigare, och orsakade problemen nu. Så fick antiobiotika på förlossningen och ett recept att hämta ut på apoteket.

Men fy, var inställd på två saker: Förtidig förlossning (25+3) eller missfall. Hade/har så ont så att jag knappt kan sitta. Inte roligt alls..!

Men nu känner jag en massa rörelser och magsäcken är väldigt rolig..!

Men så länge det rör sig så är jag nöjd.!

 

Och för någon dag sedan, så skulle Kristoffer lyssna själv efter hjärtslagen (lägger huvudet på magen och har man tur kan man höra). Bebis velade inte alls vara med på det, så Kristoffer fick världens spark i ansiktet. ^^. Haha. Men Kristoffer låg kvar och lyssnade, sen var bebis sjövild. Man såg hur det poffades och allt hur länge som helst.

 

 

 

Hejhej :)

Inte vart många timmars sömn inatt.. Är så himla fånig och kan knappt sova när karln inte är hemma, och hur hade det blivit om vi skulle ha gått skilda vägar? GASH, snacka om att jag jämt skulle vara aptrött.!

Men fast att jag fick dåligt med sömn, så fick jag världens energi ist. Kanske överskottenergi?

Kl nio fick jag väck Marvin, som inte alls velade kliva upp. Men då var det dax för frukost, efter frukost så städades bottenvåningen, dammsögs och tvättade golv, gick igenom ungarnas vinterkläder och la undan det dem har växt ut, och kastade det som var skitigt i maskinen. Så nu är det hängt och en ny maskin är på för fullt, ställer in programet på tre timmar, så slipper jag springa till maskinen hela tiden ^^. Men är det bara lite skitigt, så får det gå i en halvtimme ist. Golven på båda våningarna är torkade, källaren sket jag i ;).

Vek kläderna som tvättades igår och hängdes på tork, så nu ligger dom på rätt plats.

Plockat lite hela hela tiden. Kylskåpsdörren blev rensad på lite olika onödiga saker som har fått vara kvar där. Har velat gjort det hur länge som hellst, men har alltid glömt bort det.. Men nu är det gjort! Julkorten lades i ett skåp ;)!

 

Nu vilar prinsen lite, han var så himla trött. Han har också sprungit runt och hjälpt mig, hjälpte mig att dammsuga, och plocka undan. Så duktig min kille!

Men ska väcka han vid fyra tror jag, om han inte vaknar innan. Då har han fått vila en timme, så får han vara vaken lite längre ikväll om det ska vara så. Men vad gör de? Karln kommer ju inte hem försen imorgon så, då har jag ju sällskap^^

 

Har vart glad den här veckan, har mått sådär riktigt bra. Har haft en helt annan ork till allt.

Har vart så sjukt trött på senaste, troligtvis pga graviditeten, men den här veckan har jag vart så pigg. Fast att nätterna har vart korta och dagarna otroligt långa.

Har haft en massa olika tankar om allt, precis allt.!

Ibland har jag känt mig så förvirrad så att det inte ens finns ord till, ibland har jag bara velat känt mer närhet och oftast har jag bara njutit av livet.

Men allt löser sig tillslut, man får svar på allt i slutet. Allt blir väl bekräftat snart!

 

Satt med Kristoffer och pratade förlossning för ett tag sen, fast att det är lång tid kvar. Men kände att jag behöver ha allt planerat, hur vi ska göra med Marvin och Mio om förlossningen ex startar mitt i natten, eller om dem är på dagis. Ja, allt löste sig direkt. Skönast skulle vara om förlossningen startade när barnen är på dagis, och inte mitt i natten.

Men eftersom inget blir som jag vill, så kommer vattnet säkert gå när jag tar en promenad med Marvin till dagis, eller så startar allt mitt i natten och man får inte tag på dem man behöver.

Men nu vet jag ju också hur det känns från början till slutet, så förhoppningsvis om jag är så smart, så märker jag att nu är det dax och förbereder föräldrarna att nu får ni ta barnen.

Men hoppas att jag får sättas igång i vecka 38, när jag ska in på förlossningen för tillväxtkontroll.

Få föda vaginalt (som sist) och slippa snittas.

Huvudsaken att jag får ett friskt barn den här gången, inte ett till barn som dem springer iväg med direkt vid utkomsten, och sen senare från BB till intensiven.. Nej vill inte vara med om det igen. Den här gången vill jag ha barnet direkt på bröstet, ha barnet på BB och få åka hem med ett friskt barn.

Vill absolut inte uppleva skräcken jag fick uppleva sist. Den klara jag mig utan..

Var så rädd när dem sprang med Marvin till intensiven, så rädd att jag inte ens vågade ringa min mamma och berätta. Han fick knappt syre och tillståndet var kritiskt. Den enda jag kunna ringa var Kristoffer som kom på fem röda.

Vill inte vara i det där rummet igen, med en massa maskiner som visar hjärtslagen, andetagen, syrehalten. Ja allt sånt där. Vill inte få panik igen så fort den började pipa. Vill inte se mitt barn igen, med en massa slangar, syrgas och bara ligga där och vara blå.

Vill absolut inte!

Det var två kritiska dagar för våran lilla kämpe, men han klarade det. Efter två dagar behövde han knappt syrgasen längre, han började få en finare färg och jag kunna sitta med han längre perioder i famnen.

Efter tio dagar skrevs vi ut, med läkarkontakt på dagarna. Nej, nu vill jag ha mitt barn på BB, även om det är bara för några timmar, men jag vill ha mitt barn hos mig. Ett friskt barn, som får tillräckligt med syre för att kunna andas själv.

Det är det viktigaste för mig just nu. Men kommer aldrig glömma personalen på Förlossningen, BB och intensiven, och för deras fantastiska jobb och stöd. Det handlade inte om timmar och dagar, det handlade om minuter, benen hade knappt något syre och barnet var helt blå. Men med deras hjälp och Marvins vilja om att överleva och bli stark så klarade han det!

Tänk, den räddlsan som vi fick uppleva då, trodde jag verkligen inte fanns. Men idag är det bakom oss.

Nu har jag en ny liten att se framemot, och där är förlossningen planerad i minsta detalj vid minsta avvikelse blir det snitt direkt.

Men ge mig sommar nu! är ju nyfiken på vad det är för en liten en som ligger i min mage och poffar.!

 

Både unge och katt sover på soffan, på en varsin sida. Sött!

 

 

Hejhej :)

Eftersom karln har åkt på äventyr för helgen, så får jag ha mys med barnen. :)

Innan jag och Marvin hämtade Mio på dagis, så mös vi lite med lite klossar. Sen påväg till dagis så somnade sötisen min i vagnen, men vaknade när han hörde Mio ^^.

Gick till affären efter dagis, köpte lite mysmat och godis till barnen.

Så nu har vi ätit en massa mat och godis, filmen är snart slut och då ska barnen läggas och jag ska slänga mig i ett bad.!

Min rygg vill inte vara med på längre promenader..

 

Snart är bebis här!

Om bara ca 14veckor, sen sen sen har vi våran bebis här!

Spännande att se könet, har ju inte kollat upp det, så förlossningen blir riktigt spännande :)

Men det är en riktigt vilding som ligger i magen min, är gärna vaken på nätterna och spelar boll med min magsäck och urinblåsa. Så jag får allt vara vaken jag också, men det har jag inget emot!

Men att hitta neutrala kläder till bebis, är ju apsvårt.! Har hittat lite olika kläder på olika sidor, men det blir alldeles för dyrt att beställa, typ ett plagg per sida, och sen är det ju fraktkostnad på det också..! Varför kan man inte slå ihop alla beställningar till en och samma? Hade ju vart perfekt liksom ;).