Hejhej.

Ringt lite samtal såhär på morgonen.. Väntar på att det sista samtalet ska ringa upp, sen tänker jag gräva ner mig under täcket igen och ligga där tills jag ska hämta min prins.

Tänker inte lyfta ett finger.. Om det slutar regna, så går jag nog ut och myser med Ninis. Men annars ligger jag kvar

Borde lämna in mobilen på lagning också, men den där eviga väntan är inte så lockande precis.!

Mikrofonen fungerar inte, bara vid högtalare typ, vibratorn funkar inte, laggar fast sig då och då och är allmänt seg.. Gash!

 

Folk frågar mig hur jag mår.. Jag ställer tillbaka frågan omformulerad i form av: Om du hade blivit lämnad höggravid, med planer inför sommaren och framtiden, med personen du älskar. Hur skulle du då må?

Tror att jag aldrig har gråtit så här mkt i hela mitt liv, gråter och gråter. Somnar gråtandes och vaknar gråtandes, skakar i panik och luften tar slut..

Känner att jag inte alls vill det här, vi skulle ju vara en familj?

Alla jävla löften, ord och planeringar var visst bara en lögn..

Jag tar ett papper, knölar ihop det, hoppar på det, stampar på det, viker upp det igen.. Pappret blev sig aldrig likt igen, precis som mitt liv.

Förlossningen kan ske när som, hade börjat tagit fram bebiskläderna och skulle börja fixa inför bebisens ankomst. Men nu ligger kläderna kvar i en kartong, och inget är klart. Visst, det är några veckor kvar. Men ist för att planera inför bebisens ankomst, lär jag söka en lägenhet, ett boende för mig och Marvin o bebis. Var jag stressad innan, så kan jag lova nu att jag är panikstressad!

Förstår verkligen inte hur man kan lämna en person höggravid, strunta i alla planer och förväntningar. Känslan utav att få vara en trebarns familj..

Men ist blir det jag, Marvin och bebis. Tvekar inte en sekund på att jag aldrig skulle klara det, för klara det är något jag kommer göra. Men bara principen att ha någon bredvid sig som kan avlasta en, vara med sina barn jämt och bara vara där för en. Ja, så kommer det inte bli längre. 

Dörren kommer inte öppnas på eftermiddagen och ungarna springer mot den och skriker: pappa, pappa, pappa är hemma.!

Det kommer liksom inte ske.. eller vakna på morgonen och känna den där varma värmen från personen som ligger bredvid en och fortfarande sover..

Det en gravid person (en person i överhuvudtaget) behöver som mest, är närhet och kärlek. När man är gravid, känner man sig ofta stor, klumpig, ful, sliten och även bra saker. Men jag har känt av ganska mkt negativa saker under graviditeten. Jag skulle behöva kärlek och närhet utav personen jag älskar, men ist får jag ett hugg rakt i hjärtat och han lämnar mig..

Att bli lämnad som höggravid, var det sista jag trodde.

Men jag får ta mig i kragen och blicka framåt ist, snart är jag, Marvin och bebis en enda familj. Får glädjas utav det lilla jag har.

Och flyttar jag, flyttar jag för evigt. Då finns det absolut inget vi längre.!