Att vara gravid med nr två, är helt annorlunda än att vara gravid med nr ett.

När jag väntade Marvin, så hade jag ingen halsbränna, humöret svängde bara lite, inte allt för trött, brösten gjorde inte alls så ont, kände mig inte alls så klumpig (som vissa gör). Jag hade en lätt graviditet.

Men att vara gravid med nr två är helt helt helt tvärtom, visserligen är den en ny graviditet och sånt. Men trodde iaf att man att de skulle likna varandra. Men icke!

Från dag ett, har jag haft halsbränna, mellan veckorna 18-20, så var det uppehåll, men sen kom den tillbaka.. Värre än någonsin.

Har haft sånna humörsvängingar, man skulle kunna tro att jag har haft PMS i flera veckor ;)! Tur har karln överlevt och förstått att det är bara lite hormoner som spökar. En riktigt hormonkärring, har jag vart.!

Trötthet? Gash, den ska vi inte ens prata om.. Har vart något så fruktansvärt trött, har kunnat sova i fjorton timmar, vart vaken fem minuter och vela sova igen.. Helt galet trött har jag vart. Men nu börjar orken komma sakta men säkert, har legat lite låg i järnvärdet nu på senaste, och det kan ju orsaka trötthet, så äter järntabletter nu. (gjorde jag i slutet med Marvin)

Brösten, vill jag typ skära bort eller något. Har så galet jävla ont i dom. Åker på mjölkstockning hela tiden typ.. Har så himla mkt mjölk, så varje kväll lär jag skölja med varmt vatten för att inte åka på mjölkstockning. Skulle kunna pumpa till ett helt lag. Men skulle aldrig utsätta mina bröst för någon "sugrörelse", då får jag ju bara mer mjölk.

Och känner mig något så fruktansvärt klumpig, är så himla stor så att tycker att allt är trångt, står i vägen och inga kläder passar längre.. Men det är ju lite med charmen att vara gravid. ^^

 

Och som att dom här problemen inte skulle räcka så har jag redan vart nära för att åka in och stoppa upp förvärkar, låg häromdagen i fjorton timmar med förvärkar, vissa stunder var det bara tio minuters mellanrum, men efter en massa timmar, så förstod min kropp att det inte skulle komma någon bebis än.! Och tack för det, för jag var slut. Var som att ligga på en förlossning och inte föda barn.Helt slut var jag !

Och idag fick jag åka in idag på förlossningen. Fick konstiga spänningar över hela magen (som en värk, fast den aldrig släppte), kände hur bebisens rörelser försvann, två "puffar" på hela dagen.. Halv sju imorse gav jag upp, det bara brast för mig. Bara grät och grät, ringde till förlossningen och berättade att jag inte har känt något på flera timmar och har så himla ont, sen ringde jag mamma, så att hon kunna ta barnen.

Åkte in och började undersökas direkt, efter mycket letande så hörde vi lite hjärtljud i magen min, men man såg hur svettig barnmorskan började bli. Hon fick leta länge och med två olika hjälpmedel/matrial.

Sen låg vi och lyssna en stund på hjärtslagen, sen kom doktorn, in och göra ultraljud. För att se om barnet inte mådde bra, mängden fostervatten osv. En liten han/hon låg där och började röra på sig en massa, så det var väldigt lugnande. En liten näsa såg vi, en gäsp och ena foten.! (ja, vi såg hela bebisen också såklart).

Slut diagnosen blev: En kraftig urinvägsinfektion som har gått upp i njurarna..

Inte undra på att jag har så ont. Och ändå ringde jag HC i torsdags, för jag misstänkte urinvägsinfekton. Men hon tyckte att det var bättre att jag kontaktade min barnmorska..

Och det var troligen infektionen som hade orsakat förvärkarna tidigare, och orsakade problemen nu. Så fick antiobiotika på förlossningen och ett recept att hämta ut på apoteket.

Men fy, var inställd på två saker: Förtidig förlossning (25+3) eller missfall. Hade/har så ont så att jag knappt kan sitta. Inte roligt alls..!

Men nu känner jag en massa rörelser och magsäcken är väldigt rolig..!

Men så länge det rör sig så är jag nöjd.!

 

Och för någon dag sedan, så skulle Kristoffer lyssna själv efter hjärtslagen (lägger huvudet på magen och har man tur kan man höra). Bebis velade inte alls vara med på det, så Kristoffer fick världens spark i ansiktet. ^^. Haha. Men Kristoffer låg kvar och lyssnade, sen var bebis sjövild. Man såg hur det poffades och allt hur länge som helst.