Hejhej :)

Inte vart många timmars sömn inatt.. Är så himla fånig och kan knappt sova när karln inte är hemma, och hur hade det blivit om vi skulle ha gått skilda vägar? GASH, snacka om att jag jämt skulle vara aptrött.!

Men fast att jag fick dåligt med sömn, så fick jag världens energi ist. Kanske överskottenergi?

Kl nio fick jag väck Marvin, som inte alls velade kliva upp. Men då var det dax för frukost, efter frukost så städades bottenvåningen, dammsögs och tvättade golv, gick igenom ungarnas vinterkläder och la undan det dem har växt ut, och kastade det som var skitigt i maskinen. Så nu är det hängt och en ny maskin är på för fullt, ställer in programet på tre timmar, så slipper jag springa till maskinen hela tiden ^^. Men är det bara lite skitigt, så får det gå i en halvtimme ist. Golven på båda våningarna är torkade, källaren sket jag i ;).

Vek kläderna som tvättades igår och hängdes på tork, så nu ligger dom på rätt plats.

Plockat lite hela hela tiden. Kylskåpsdörren blev rensad på lite olika onödiga saker som har fått vara kvar där. Har velat gjort det hur länge som hellst, men har alltid glömt bort det.. Men nu är det gjort! Julkorten lades i ett skåp ;)!

 

Nu vilar prinsen lite, han var så himla trött. Han har också sprungit runt och hjälpt mig, hjälpte mig att dammsuga, och plocka undan. Så duktig min kille!

Men ska väcka han vid fyra tror jag, om han inte vaknar innan. Då har han fått vila en timme, så får han vara vaken lite längre ikväll om det ska vara så. Men vad gör de? Karln kommer ju inte hem försen imorgon så, då har jag ju sällskap^^

 

Har vart glad den här veckan, har mått sådär riktigt bra. Har haft en helt annan ork till allt.

Har vart så sjukt trött på senaste, troligtvis pga graviditeten, men den här veckan har jag vart så pigg. Fast att nätterna har vart korta och dagarna otroligt långa.

Har haft en massa olika tankar om allt, precis allt.!

Ibland har jag känt mig så förvirrad så att det inte ens finns ord till, ibland har jag bara velat känt mer närhet och oftast har jag bara njutit av livet.

Men allt löser sig tillslut, man får svar på allt i slutet. Allt blir väl bekräftat snart!

 

Satt med Kristoffer och pratade förlossning för ett tag sen, fast att det är lång tid kvar. Men kände att jag behöver ha allt planerat, hur vi ska göra med Marvin och Mio om förlossningen ex startar mitt i natten, eller om dem är på dagis. Ja, allt löste sig direkt. Skönast skulle vara om förlossningen startade när barnen är på dagis, och inte mitt i natten.

Men eftersom inget blir som jag vill, så kommer vattnet säkert gå när jag tar en promenad med Marvin till dagis, eller så startar allt mitt i natten och man får inte tag på dem man behöver.

Men nu vet jag ju också hur det känns från början till slutet, så förhoppningsvis om jag är så smart, så märker jag att nu är det dax och förbereder föräldrarna att nu får ni ta barnen.

Men hoppas att jag får sättas igång i vecka 38, när jag ska in på förlossningen för tillväxtkontroll.

Få föda vaginalt (som sist) och slippa snittas.

Huvudsaken att jag får ett friskt barn den här gången, inte ett till barn som dem springer iväg med direkt vid utkomsten, och sen senare från BB till intensiven.. Nej vill inte vara med om det igen. Den här gången vill jag ha barnet direkt på bröstet, ha barnet på BB och få åka hem med ett friskt barn.

Vill absolut inte uppleva skräcken jag fick uppleva sist. Den klara jag mig utan..

Var så rädd när dem sprang med Marvin till intensiven, så rädd att jag inte ens vågade ringa min mamma och berätta. Han fick knappt syre och tillståndet var kritiskt. Den enda jag kunna ringa var Kristoffer som kom på fem röda.

Vill inte vara i det där rummet igen, med en massa maskiner som visar hjärtslagen, andetagen, syrehalten. Ja allt sånt där. Vill inte få panik igen så fort den började pipa. Vill inte se mitt barn igen, med en massa slangar, syrgas och bara ligga där och vara blå.

Vill absolut inte!

Det var två kritiska dagar för våran lilla kämpe, men han klarade det. Efter två dagar behövde han knappt syrgasen längre, han började få en finare färg och jag kunna sitta med han längre perioder i famnen.

Efter tio dagar skrevs vi ut, med läkarkontakt på dagarna. Nej, nu vill jag ha mitt barn på BB, även om det är bara för några timmar, men jag vill ha mitt barn hos mig. Ett friskt barn, som får tillräckligt med syre för att kunna andas själv.

Det är det viktigaste för mig just nu. Men kommer aldrig glömma personalen på Förlossningen, BB och intensiven, och för deras fantastiska jobb och stöd. Det handlade inte om timmar och dagar, det handlade om minuter, benen hade knappt något syre och barnet var helt blå. Men med deras hjälp och Marvins vilja om att överleva och bli stark så klarade han det!

Tänk, den räddlsan som vi fick uppleva då, trodde jag verkligen inte fanns. Men idag är det bakom oss.

Nu har jag en ny liten att se framemot, och där är förlossningen planerad i minsta detalj vid minsta avvikelse blir det snitt direkt.

Men ge mig sommar nu! är ju nyfiken på vad det är för en liten en som ligger i min mage och poffar.!

 

Både unge och katt sover på soffan, på en varsin sida. Sött!