Hejhej :)

Tänk att det är minde än sextio dagar kvar, kvar på den här graviditeten, sen är min bebis här.!

Mitt älskade lilla busfrö, som bökar och har sig inne i min magen. Är så himla nyfiken på vad du är för en liten en. Är du en som kommer vara vaken hela nätter och sova dagar, eller kommer du sova nätter och vaken dagar?

Som det ser ut nu, så är du vaken mellan tio på kvällen till två på natten, vaknar vid fyra fem tiden och är vaken en stund, sen sover du och är rätt lugn på dagen. Tänker du hålla i det sen tro ?

Du hickar väldigt ofta och mycket, kommer det också hålla i sen ?

Åh, jag är så nyfiken!

 

Mitt humör är så upp och ner hela tiden.

Försöker alltid att hålla masken för barnen, leka och vara glad med dem.

Dom har faktiskt inte gjort något, inte för att förtjäna det här.!

Vissa timmar på dagen, har jag en sån energi och är så glad. Till att plötsligt ligga i soffan och bara gråta o vara helt slut.

Är less på tårar, är less på panikkänslor, är less på det här nu Kristoffer!

Aldrig har jag gråtit så här mycket, varje dag, kväll, natt i tre veckor.. Och nästa helg, har vi årsdag.. Vill bara radera nästa helg, den plågar mig redan!

Önskar bara att allt var normalt igen. Få ligga i din famn och känna kärlek igen, se dig och känna lycka o glädje, att veta att det är dig jag kommer krypa ner bredvid på kvällen, ha min trygghet tillbaka och framförallt min kärlek tillbaka..

Men samtidigt, så har du sårat mig så fruktansvärt mycket dom här senaste veckorna..

Jag har alltid vetat att jag har älskat dig, men hur mkt visste jag inte, inte försen nu. Du har verkligen vart mitt allt..

Är så less på allt bråk nu, aldrig har vi bråkat så här mycket, aldrig har vi sagt så mycket hatord till varandra bara för att såra.

Sitter hellre i soffan och berättar hur mycket jag älskar dig, hur mycket du betyder för mig, än att sitta och säga att jag önskar att du försvinner fort..

Vill ju inte att du ska flytta, försvinna eller något sånt. Ibland går jag bara och hoppas på att du inte söker lägenhet, att du har slutat söka. Men det enda du pratar om är lägenheter och lägenheter, om du ska ta en tvåa eller trea, hur dyra dom är, när inflytt är osv.

Och varje gång vänder jag bort huvudet, drar tillbaka tårarna och försöker att inte lyssna. Även om jag pratar och försöker vara delaktig i samtalet, så hatar jag det verkligen.

Hatar hur mina ögon blir tårfyllda, hatar hur du nämner lägenheter, hatar allt det här.!

Vill bara fly från verkligheten, springa bort härifrån.

Varje gång natten kommer och du inte ligger bredvid mig så kommer paniken och tårarna. Paniken utav att vara lämnad av den man älskar mest, tårarna utav sorgen du ger mig.

Men när jag väl har somnat, så är jag lycklig.. För du är min då! Varje dröm handlar om dig, om hur lycklig jag var med dig, och hur du är min, bara min..

Vaknar och inser sanningen, varenda jävla morgon, samma sak. Hinner inte ens upp ur sängen, innan tårarna rinner.

Har gjort mycket för att såra, har sagt mycket för att såra. Men jag menar det inte, jag menar det verkligen inte.!

Fan..!

Jag älskar dig så jäkla mycket Kristoffer, så jäkla mycket alltså. Det finns inga ord för hur mycket.

FAN!