Hejhej. :)

Idag har jag inte gjort allt för mycket.! Lämnade prinsen på dagis, for iväg för att skriva kontrakt, hem o måla om sovrummet, hämta prinsen och mysa.!

Idag var han extra mysig, efter dagis så gjorde vi mat. (korv m bröd, räknas det som mat). Han åt en korv, sen skulle han ha kvällsfika o titta på pippi.
Ja, varför inte.? Åt en massa fil och mackor, och han som aldrig brukar vela äta efter dagis.!

Sen kom pappan förbi en snabbis, han var väl intressant i några minuter. Sen var det pippi som gällde igen.

När vi blev ensamma så fick pruppen bada lite, medans jag plockade strumpor. Fattar inte, vissa strumpor har verkligen fått egna fötter och stuckit iväg. !

Efter badet, hoppade vi ner i sängen och mös till en film, sen somnade han. Och nu sitter jag här..

 

Regnet bara öser ner en massa utanför, och jag känner att det skulle vara så fruktansvärt mysigt att bara krypa upp i någons famn nu o njuta utav regnet.! Jag älskar regn.!

Men ikväll tänker jag inte ha kvällsbesök.!

Känner att det kan vara lite skönt att bara vara ensam vissa kvällar också. :)! Fast det är visserligen tyst..

Får väl skaffa en sån där ultra äcklig fågel som pratar eller något.! Jag avskyr fåglar, allt från tama jävlar, till otama. Vidriga djur! Går bra att äta ;).

 

Borde måla en gång till inne i sovrummet, men har ingen ork till det ikväll. Bara vara en lat fet jävel ikväll.

Bara för att jag kan och vill liksom.!

Men ändå är jag så rastlös, så jävla rastlös.. Vill ha en soffa att sitta i o fläska framför tv:n o mysa lite.

Less på att sitta i köket och "bara sitta".

Men snart så, snart har jag ett riktigt hem igen. Fan att jag ska vara så jäkla kräsen.! Borde ju kunna ta skinnsoffan nere från källaren tills vidare, men jag hatar skinn.. Och Kristoffer tog ju min soffa, eller vår, eller ja.. Den han köpte till mig när jag var sjuk i somras.. Den jag valde, men det var ju skitsamma ändå. Den är trasig och sådär lagomt äcklig. Marvin har ju haft magsjuka i den tre ggr.. Har ju tvättat den visserligen efter, men ändå. Bakterier.! Sen har ungarna kletat godis, spillt läsk, Kristoffer har lagt sina äckliga snusar i den osv. Nej usch! Jag vill ha en ny o fräsch soffa.!

Har hittat två matbord.! Ett beg. som var rätt snyggt. Men även hittat ett helt nytt, som jag vart sådär kär i.!

Men det nya var ju såklart lite dyrare. Så beslutsångest på högsta nivå.!

Gash, det är inte lätt att vara mig i dagens läge.!

Ge mig sådär en miljon kr eller något, så jag kan köpa exakt allt direkt. Ge mig nu nu nu. !

 

Folk funderar på hur det känns att vara ensamstående och höggravid med det andra barnet.!

Ja, jag vet faktiskt inte. Det är inte en sån stor skillnad, han var ju ändå aldrig hemma innan han flyttade. Enda skillnaden är väl möblerna som har försvunnit och vissa saker.

Men annars så känns det helt okej. Det blir ju bättre med tiden.

Visst, det är klart att jag saknar han.! Skulle vara konstigt annars, efter så många år tillsammans. Men den personen han är i dagens läge, så skulle jag aldrig kunna röra människan igen.

Och inte nu när han har en ny flickvän heller. Vet ju att den där karln har en stor att springa till andra flickor under ett förhållande, och jag tänker inte vara den som orsakar problem. (Fast han än har sagt att han aldrig mer skulle röra mig igen, går ju att diskutera)

Bättre att han håller sig i skinnet, och inte springer till andra. Snorungen kan ju bli sårad ;).

Men tillbaka till mig och barnen.

Marvin har inte reagerat allt så hårt, han var väl också van att pappa inte var hemma något. Han har inte frågat något om Mio än heller. så på något sätt har han väl insett att pappa o Mio inte bor kvar.

Utan han reagerar mer efter väldigt negativt efter att pappa har vart här. Han skriker och blir jätte arg i några minuter. Sen när han märker att mamma iaf är kvar, så kryper han upp till mig igen och säger: Jag älskar dig.

Så har han gjort ända sen Kristoffer slutade mer eller mindre bry sig om barnen. (så som jag ser det).

Varje kväll tidigare frågade Marvin vart pappa var, när kommer pappa osv. Nu är det mer, pappa har flyttat mamma.

Tjatet efter pappa har avtagit och det är rätt skönt lär jag erkänna. Det är jobbigt att förklara vart pappa är, om och om igen.

Men där vi står nu, så är det inget tjat om pappa.!

Och det jag har börjat reagera väldigt mycket på, är när Marvin leker.. Förut så när han lekte så han alltid: Det här är pappas, det här mios, det här Sebbes, det här Lollos och det här mammas (leksak eller vad det nu han hade)

I dagens läge är inte pappa med i leken längre. Han har liksom försvunnit mer och mer från lekarna. Vet inte om det är att de är Marvins reaktion, eller om han bara glömmer bort. Eller känner han sig övergiven?

Var rädd att han skulle börja "ta bort pappa", och det har han ju börjat göra nu.. Jag önskar att Kristoffer var mer delaktig, så han kanske började med pappa igen..

Men som det ser ut nu, så ser det inte ljust ut.. Och på familjerätten så tyckte jag inte att vi kom någon vart.. Vi står ju kvar på samma ruta.. Umgänges-biten, har liksom inte blivit så stor skillnad, förutom att den har minskats.

Så det kanske inte är så konstigt att Marvin reagerar..

Det är så himla jobbigt för mig att veta att Kristoffer är hellre med snorungen än sina barn på helgerna.. Och tyvärr är det så.!

Är rädd hur det ofödda barnet också kommer glömmas bort, när den är född.

Är rädd att barnet kommer se sin pappa som en främling.. Och inget annat. Jag tänker aldrig stoppa ett umgänge, så länge Kristoffer sköter det snyggt o inte sviker barnen.

Och jag förstår inte hur snorungen tänker. Borde inte hon reagera på att han inte träffar sina barn? Eller sitter han o säger att han jämt träffar dem, eller att jag stoppar? Eller vill hon ha Kristoffer för sig själv?

Tycker att det är väldigt konstigt iaf.! Men det kanske bara är jag som tycker de?

Jag skulle ha reagerat väldigt starkt.! Jag skulle vara väldigt intresserad utav att träffa barnen. Men inget. Visst det kanske är för tidigt, men jag tänker ju inte acceptera att en ny ska få träffa mina barn, utan att jag ens vet vem det är.! Eller ja, jag har ju sett na på bild. Och skrattade sådär lagomt :). Huvudsaken Kristoffer är glad iaf.!

Men ja, som sagt. Förstår inte varför en reaktion inte har lagts fram.?

Men jag kan säga såhär: Jag är väldigt glad över att vara ensamstående till världens finaste son och snart till ett till barn, jag skulle aldrig kunna säga ifrån mig föräldraskapet och bara lämna mina barn. ALDRIG!

Den kärleken jag känner, är obeskrivlig. Är jag utan Marvin ett dygn, så kryper det i kroppen på mig. Jag skulle aldrig klara av varannan vecka, knappt varannan helg.! Marvin är ju min, jag måste ju skydda han från alla världens faror ;)! Iaf nu när jag är både mamma och pappa.!

Men aldrig har Marvin och jag lekt så här mkt som vi gjort på senaste, tidigare så lekte vi ju så klart också, men då hade han ju storebror att leka med också.

Nu är det bara jag, o skrattet bara flödar från han, man ser hur han skiner som en sol.! För att sedan säga, min mamma Angi.!

ÄLSKADE BARN!