Hej.!
Tänk vad skönt det är att vara "barnledig"! Så lugnt och skönt :) med andra ord, barnen sover :)!
Snart ska jag också sova, helt slut efter natten.! Blev inte många minuters sömn på sjukhuset..
Men det får jag ta igen inatt. :)

Ja, jag vet inte hur jag ska skriva det här, det känns så overkligt för mig.. Men hade inte vi ringt 112 hade Vincent inte överlevt natten.. Jag trodde först det inte var så allvarligt när vi vaknade på morgonen, han var lite slö och sånt. Sen skedde det ena efter det andra.. Ambulanserna kom med prio ett, sprang in i lägenheten och sen satt vi i ambulansen.. Jag insåg nog allvaret när läkaren sa att om vi hade väntat en dag till, hade han inte klarat sig.. Men man känner sitt barn, och när jag märkte att han är sjukare än vad han såg ut, då ringde vi. Nu mår han bra, eller bättre. Vi är hemma och han är pigg o glad igen.! Ett dygn räckte, med mediciner. Sen var det fart på grabben.!
Inte så att jag väntade o väntade på att han skulle bli frisk eller sjukare, eller att jag inte förstod hur sjuk han var. Har haft kontakt med läkare hela tiden sen i tisdags, så läkarna har vetat hela tiden, men bett oss att vänta lite mer. Men igår gick det inte mer och det blev blåljus in till akuten.. Men nu går vi mot bättre tider och jag har en krigare till son! Vad som hände vill jag inte skriva här. :)

Nu ska jag glo lite på tvn, pusspuss!