Hej.!
Vincent sover för fullt, idag har han mått betydligt mkt bättre. Krupit runt och vart riktigt busig, han och Marvin har lekt. Jag skrattade så himla mycket åt dom, det var verkligen syskonkärlek som flödade mellan dem.! Barnen skrattade, jag skrattade så att tårarna rann. Var så himla roligt att se, första gemensamma leken för dem.!

Fick något ryck och satte på en kärleksfilm, jag som annars alltid kollar på action nu för tiden..
Ångrade mig rätt snabbt, men kollade klart ändå.
Dom hade det perfekt, sen blev hon gravid och lämnad utav mannen, och hon reagerade precis som mig. sorg, panik, hat, rädsla och ännu mer panik. Kände igen mig i så mycket, tårarna bara rann.. Fick tillbaka alla känslor som uppstod när han sa att han vela göra slut. Hugget i bröstet, sveket och hatet.
Dock så var det kärlek vid hennes förlossning, han kom in och var lycklig o allt löste sig, som det gör i filmer. Men inte i verkligheten.!
Gick in efter filmen och pussade på Vincent, viskade förlåt för att han inte kommer få växa upp med båda sina föräldrar.
Jag hatar verkligen att Vincent är så lik sin far, har hans underbara ögon, hans charm och leende. Att se så mycket Kristoffer i Vincent är bara jobbigt, iaf nu när situationen är som den är.!
Det är inte jobbigt att se Kristoffer, utan det gör mig bara glad, glad att se hur bra han mår, det gör mig faktiskt riktigt lycklig!
Filmen påminde mig inte bara om helvetesgravidteten, utan vad som kom efter, att jag har gått i åtta månader och hoppats på att Vincent en dag ska få den där pappan han förtjänar, i åtta långa månader.
Jag önskar att jag bara fick sätta mig ner med Kristoffer och berätta allt, exakt allt.!

Har så mycket jag bara vill släppa ut, låta saker spridas. Men det tjänar inget till. Det skulle bara försvåra situationen.!
Men det är inte bara jag som bär på hemligheten, det finns fler och även om jag har tagit bort mycket, så finns det kvar på annat håll. Lättillgängligt för mig om det ska vara så.
Gäller bara att du sköter korten rätt.!

Helgen blev jag själv, gjorde mitt val. Kände att det var rätt.!
Packa det sista och säga hejdå en sista gång imorgon. Hua!
Men minnena kommer alltid att finnas kvar, för alla perfekta kvällar, dagar och veckor, månader.
Det var väl bara roligt för stunden !? Men jag älskar att vara själv, jag älskar att stå där i köket, lyssna på min musik, sjunga falskt och bara fula mig, eller krypa ner i sängen och lägga mig över hela sängen och bara njuta utav att jag kan rulla runt i hela sängen utan att stöta i något.
Eller ligga i soffan på kvällen och kolla på mina program, utan att någon byter kanal.
Visst, det finns inget mysigare än att krypa ner i någons famn och få höra hur vacker man är, eller hur älskad man är. Men det var för lätt, jag behöver kämpa.!

Nu jäklar blev det mycket känslor här.!
Jäkla film alltså. Men det var nog det jag behövde, komma tillbaka igen, känna igen mig och det fick mig att sluta hoppas.
Jag har kämpat i över åtta månader nu, nu lyfter jag inte ett till finger. Min energi kommer läggas på barnen, deras utveckling och hälsa ist.
Vissa saker glömmer man, men man förlåter inte.!

Jag hatar dig.!