Hej.!
Många undrar hur det går med amningen för mig.
Jag har ju haft väldigt jobbigt med amningsångest, sen dag ett.
Aldrig kännt att jag vill ta mitt liv, less på mitt liv eller något sånt, utan mer tyckt att det har vart jobbigt att jag blev lämnad när jag blev lämnad, och jag har ju alltid sagt att jag aldrig ska sätta ett barn till världen om inte jag bor med fadern. Så det har ju vart en stor del i min ångest, att det inte vart som planerat.
När Vincent var en månad, började jag ge han ersättning en gång per dag, i några dagar, sen två ggr per dag i några veckor, sen ökade jag på sakta men säkert.
Mina bröst var ju tvungna att vänja sig med att inte producera lika mkt mjölk som innan, detta gjorde jag efter att ha rådfrågat Bvc, hon sa att det nog var det bästa för mig och Vincent. Eftersom Vincent kunna känna av att jag tyckte det var jobbigt att amma..
Nu är min mjölk helt slut, och jag ammar inget.
Så nu slipper jag amningsångesten helt och det är väldigt skönt.!
Vincent har ju även börjat med mat nu också, så nu äter han mat och ersättning.
Det går jätte bra och han älskar att äta, han skrattar, jublar och bara blir helt till sig när han ska få mat.
Han får alltid ersättning efter maten, så att jag alltid kan vara säker på att han är riktigt riktigt mätt.!

Det är riktigt roligt att se hans reaktion på olika maträtter och jag älskar att göra puré till han.! Hela min frys är full av olika maträtter åt Vincent.
Fisk och potatis var ingen höjdare, men han har en envis mor, han får allt lära sig att äta fisk.!!
Jag har ju precis lärt mig att äta det..
Åh, nu blev jag sugen på fiskpinnar och potatis med remouladsås..

Hörs, Hej!