Hej.!
Precis kommit hem efter att ha lämnat prinsen på förskolan och vart på affären, mina jäkla tuggummin tog slut igår..
Nu sitter jag och Vincent i soffan o kikar på Mio efter en ny soffa.!!
Har hittat en som jag vill ha, men den är vit och är alldeles för dyr att Köpa nu, iaf nu när jag har två kladdgrisar.!
Funderar på att ta samma lika som den exet köpte till mig förut, som han fick ta när han flyttade. :)
Den var ju skön, men känns som att den kommer bli bökig att dra fram o tillbaka för att dammsuga under.!
Ja, jag dammsuger minst en gång i veckan under soffan.!
Åh, varför ska det vara så svårt att välja en soffa!?!?!?!?
Funsear att vänta till mellandagsrean o kika igen då, men vill ha en ny nu.!!

Eftersom jag inte tänker på miljön speciellt mkt, så är ju självklart Tv:n igång också.!
Handlar om förlossningar, och det får mig att tänka tillbaka på den senaste graviditeten och hur stark jag var som klarade igenom den.!
Halsbränna från dag ett, höll på att få diskbråck och jag kunna knappt gå dom första veckorna, hade ingen känsel i vänster fot och fick inte göra vissa rörelser.
jag blev lämnad runt vecka 30 och hela min värld rasade verkligen, jag bara grät och grät, fick knappt i mig mat, gjorde jag något så började jag gråta, jag grät princip 24/7, grät när jag var vaken och när jag sov, jag blev princip utslängd och var tvungen att åka iväg till min Mormor och Morfar, där grät jag inte lika mkt faktiskt, efter knappt en vecka så höll Vincent på att dö i min mage, det forsade blod ur mig när jag gick på toan, och är man ute i skogen några mil ifrån närmaste sjukhus så fick jag panik.! Vincent rörde sig inte och jag blev beordrad att ligga i en viss ställning tills ambulansen kom, In med blålysen på förlossningen i Falun, efter många undersökningar så såg dom att Vincent inte mådde så bra, en helikopter väntade på mig för att flyga mig till akademiska eller till Gävle. Men det behövdes inte, tur det.!! Låg på förlossningen i Falun, helt ensam.! Min mamma var kvar hos min mormor med Marvin. Jag låg alltså på ett okänt sjukhus, Vi visste inte om barnet skulle klara sig eller inte, hade ingen anhörig nära mig och jag var livrädd.!
Sen efter Sjukhuset så åkte vi tillbaka till Gävle, och jag påmindes om verkligheten igen. Jag fick veta att han hade träffat en ny och att han skulle flytta ist för mig.
När jag väl bodde ensam, bar jag ner hela Marvins rum från övervåningen till bottevåningen och möblerade det helt själv, fast jag inte fick bära..
Jag målade väggarna i det som skulle bli mitt nya rum tre ggr, bar upp spjälsängen för två trappor, två dagar innan jag födde.!
Jag gick igenom en tuff graviditet och en jobbig förlossning.! Förlossningen var ju såklart underbar, men långt ifrån som jag hade tänkt mig.! Jag hade min bästa vän som stöd och som torkade mina tårar när jag bara vela ha den andra där, hon fick mig att skratta när värkarna var jobbiga och hon bara fanns där.!
Tur nog klippte fadern navelsträngen, han kom till förlossningen precis när Vincent "flög" ut.
Och där började vårat äventyr.!

Jag gick igenom det största sveket någonsin, men det gjorde mig bara starkare.! Jag lovade mig själv att mina barn skulle få den pappan dom var värda och jag lovade dom att aldrig svika eller sluta älska. Och jag håller mina löften.!!