Hejhej:)

Idag har vi inte gjort så mkt, sprungit på stan och haft oss bara. Köpte godis till pruppen, jag måste lära mig att handla lite godis.!! 

Vart hos mor min en snabbis och sen bara vart hemma. 

Den här veckan består mest utav möten och kalas. 

Helt sjukt, mitt äldsta barn fyller tre år på fredag.!! Galet <3.

 

Finns så mycket känslor inom mig som jag bara vill släppa ut.! 

Den här jävla amningsångesten ger sig inte alls, inte för fem jävla ören alltså.!! Ibland är den så illa att när jag ammar så blir ångesten så kraftig att jag nästan kräks.. 

Har ingen ångest not Vincent så, har ångest för att hur jag blev lämnad, sveket och allt det han orsakade. Att vi inte är en familj och man som vuxen människa kan i princip skita i sina barn för en annan tjej. 

Skit i mig, men inte barnen.!! 

Bvc tycker jag borde prata med min psykolog om ångesten, men det kommer ju inte göra oss till en familj. 

Ta det där rätt nu, vill absolut inte leva med Kristoffer igen, aldrig igen. Men min ångest vill, eller vad man ska säga.! 

Jag skulle aldrig kunna leva med en människa igen, som tröck ner mig och mitt psyke så pass som han gjorde. Finns inte en chans i världen.! 

Men ändå får jag den här ångesten, och det är så jäkla jobbigt, fattar inte, snart är ju Vincent två månader, den borde ge med sig.!! 

Jag är ju lycklig nu!

 

Är så himla glad över mitt liv nu, har så fina nära och kära runt mig, fått så många nya vänner, fått ork till så mkt mer, pluggar stenhårt på körkortet och har världens finaste barn.! 

Tänk om jag alltid hade fått vara så här glad och mått såhär bra, tänk vad underbart det hade vart.

 

Tack alla för allt stöd, ni är bäst.! 

Nu ska jag krypa ner i sängen och mysa en massa. 

Pusspuss!

 

Instagram: annikaReitan