Hejhej!

Den här morgonen började minst sagt mysigt, konstig och kanske lite sådär pinsam.!?

Först morgonmys med min finaste kille och då den tröttaste, tog en promenad till dagis, sen hände det något helt sådär lite sött..En helt främmande unge kom fram och tog min hand och sa: Jag älskar dig mamma, vi syns sen.. När barnet insåg att det var faktiskt fel person så fick jag världens min, tro mig jag såg nog bra chockad ut, men kunna inte låta bli att skratta. Och barnet sprang till rätt förälder!  Haha, söta barn, Påminnde mig om när jag var mindre och var o handlade med pappa, så ställde jag mig på kundvagnen, (där fram/bak) och började prata för fullt i tron att det var pappa som körde..När jag inte fick svar och tittade på personen som körde så insåg jag att det där är ju inte min pappa.!

Helt tokigt det kan bli ibland när man är liten.!

Sen på vägen hem så gick jag och lyssna på musik i headsettet..Började fundera på varför vissa kollade på mig, hade jag smuttsat ner mig, var jag skitig i ansiktet eller var det vagnen det var fel på? Nä, det var jag som gick och sjöng högt för mig själv: Can you blow my whistle baby.. Och där dog jag!

Borde inte gå och lyssna på musik ute något mer!

 

Idag är det nog inte min dag, huvudvärk och illamående! Nämen hej..!

Alvedonen är slut och jag tänker inte gå till affären för att köpa, nej det tänker jag inte!

Illamåendet kan jag nog inte göra så mycket åt, kanske äta något? Kom ju på sådär nyss att jag har fan inte ätit något än.. Där har vi nog orsaken!

Men vart är min kock som ska göra maten och vart är min betjänt som ska servera den!?

 

Satt och tänkte på när jag var yngre, egentligen när man inte insåg hur bra man ändå hade det.!

Man hade alltid mat på bordet, mitt största problem var min syster som snodde mitt smink och kläder (Haha) och det där med karlar (Eller killar som det kanske heter), ja det var ju inga problem.! (Och nu lät jag som en slampa, men så var det inte)

Sisådär bortskämd var man, man hade allt man velade ha och såg man något nytt så fick man det. Pengar var aldrig något problem, det fanns ju alltid till hands.

Kompisar hade man gott om, även om många var falska.. Så hade man några äkta också!

Men jag var nog allt en liten diva, velade jag ha något, så fick jag det och höll stenhårt i det.

Haha, Tänk om det var så nu, pengarna fanns alltid där, hade allt jag velade ha, maten stod serverad när man kom hem (Nu är ju jag alltid först hem..) och just den där killen jag velade ha, att jag bara kunna ta han om jag velade..

Men fy vad livet hade vart enkelt då! Men jag ska inte klaga nu heller, jag har ju nästan allt det där. ;)