Bamse, bamse, bamse.

Karln blev inringd tidigare så nu är han på jobbet ändå.. Velade ha kvar han hemma, menmen.
Han har ju ingen feber, så då tyckte han att han kunna jobba.
Jag som velade gosa lite :)

Ibland så är livet så jävla oträttvist.
Man sitter här och håller om sitt barn, en tanke på att förlora sitt barn finns inte.
Man ser bara en framtid med sin familj, där barnen springer runt, skrattar, skuttar och mår bra.
Det händer att barn dör, födds sjuka. Det händer, det kan inte folk neka.
Sitter här vid datan och läser på lite bloggar, så kommer jag in på en tjejs blogg..
Förlorat två barn..
Mina tårar började rinna och jag ryser fortfarande.
Tog direkt upp Marvin i famnen och pussade på han. För jag blev påmind att ibland kan döden vara närmare än vad man tror.
Jag skulle inte klara av om Marvin lämnade mig, aldrig.
Den här tjejen är tuff som orkar !
http://mammasteen.blogg.se/