Tänkte berätta från början till slut :)

Allt började med att jag plötsligt fick jätte ont i magen när vi höll på köra hem några kompisar,
så Kristoffer körde hem mig och bad mig att ringa om det blev värre eller om jag behövde åka in.
Alltså nu snackar vi inte mensvärk smärta, utan den här smärtan var riktigt grym.
När jag kom hem la jag mig i soffan med en hink nedanför mig utifall jag skulle spy.
Satte på en film och tog en alvedon, smärtan gick inte över, utan den blev bara värre.
När jag tillslut inte kunde stå upp eller sitta så ringde jag 1177 och frågade vad jag skulle göra.
Hon frågade om jag var gravid och jag sa nej. Om det var vid blindtarmen och då förklarade jag att jag hade operat bort den tidigare.
Under tiden vi pratade skickade hon en ambulans. För hon visste inte riktigt var det var, men hon trodde att det kunde vara blödande magsår eller något sånt.
Vi la på när ambulansen kom och dom började ta blodtrycket på mig, som låg bra.
När jag väl kom in på akuten så började dom ta prover direkt, här var det inget som gick segt kan jag lova ! Utan dom var lika snabba som när jag akut-operarade bort blindtarmen. Men det hör inte hit.
Så när jag väl vart ensam så passade jag på att ringa Kristoffer som trodde att jag fortfarande var hemma..
Hade ju inte hunnit ringa han innan jag åkte in.
Blodproverna visade inget, crpn visade inget (Infektions stickan). Så dom började klämma på magen och hade sig och gjorde några till prover.
Dom frågade om jag kunde ta mig till toan för att lämna urin, för dom måste ta ett graviditetstest och kolla urinvägsinflamation.
Visst kunde jag lämna urin tyckte jag, men när jag väl reste mig upp så vek jag mig dubbelt av smärtorna och jag fick hjälp av en sköterska till toan som väntade utanför och jag fick absolut inte låsa dörren!
Var väl risk utifall om jag svimmade eller ramlade och inte skulle komma upp eller något sånt.
Hinner in på rummet och Kristoffer kommer in till akuten.
och dom gör lite fler undersökningar på magen och har sig.
Sen kommer det in en sköterska med provsvaren!
Dom tio minuterna från jag visste att dom skulle kolla om jag var gravid tills jag fick svaret, var dom tio längsta minuterna i mitt liv ! Och jag har aldrig haft så många tankar i huvudet på så kort tid.
Doktorn sa att han tyckte att min livmoder kändes lite uppsvullen och sen kollade han ner i journalen och drog ett djupt andetag. Jag låg där på båren och såg säkert livrädd ut, för det var nu jag skulle få veta om mitt liv skulle ändras totalt.
- Du har inga bakterier i urinet, så ingen urinvägsinflamation har du.
Sköönt ! Hann jag tänka innan jag hörde : Men... Du är gravid.
Jag måste ha blivit likblek när jag hörde den där meningen, eftersom jag hade så ont i magen och dom trodde att det var missfall på väg. ( Så fel dom hade ;P )
Han frågade om mamma eller någon annan familjemedlem visste att jag var på akuten och jag sa nej.
Berättade att det måste vara omöjligt för mig att vara gravid och bad dom göra om provet.
som också visades posetivit. !
Fick en massa olika nummer och sånt. Sen fick jag åka hem.
När vi väl kom hem så pratade vi och undrade hur långt gången jag var och allt sånt där.
På ultraljudet visades det att det var en liten pojk som hade bestämt sig för att bo i min mage ett tag framåt.
Vi berättade för familjerna och fick olika reaktioner, men det visste vi att vi skulle få.
Sen en dag när jag var på väg till skolan och var jätte glad och lite sen, så såg jag en ambulans åka in mot Tommys område med blålysen.
I panikenslag så ringde jag mamma och frågade hur det var med Tommy, hon frågade mig varför jag undrar det. Och jag berättade att en ambulans åkte nyss in mot hans gata med blålysen. Sen la vi på och jag hoppade på bussen, orolig, nervös och livrädd !
Ringde mamma igen efter tre minuter ungefär, och mamma sa bara : Tommy är död !
Jag skrek rakt ut och sen la vi på. ( Gissa om alla på bussen stirrade )
Plingade, och ställde mig upp och ringde Kristoffer.
Fick knappt luft för all gråt som bara kom, men fick ur mig : Tommy är död, kan du hämta mig, sjukhuset..
Jag hoppade av bussen och började gå mot vägen jag visste Kristoffer skulle komma och lyssnade på Mp3, självklart var det sorgsna låtar som kom upp.
Sen åkte vi till mamma för jag var så ledsen och behövde mamma !
Gick nästan aldrig in i mitt huvud att Tommy var död.
Han skulle ju få träffa Marvin, och han sa hela tiden till mig att han längtade tills han fick se Marvin.
Men så blev det aldrig. Och jag är väldigt ledsen över att varken Lise eller Tommy hann och se vårat underverk.
Lise dog strax innan min graviditet och Tommy under min graviditet. Dom var ett par, för er som inte visste.
Sen efter några dagar fick jag och Kristoffer åka till Akademiska och lämna prover, för att kolla om vi var bärare på MLD.  Men det var vi inte. Skönt !
Begravning stod på tur. Det var skit jobbigt, men skönt att få säga ett riktigt hejdå till Tommy.
Sen hjälptes vi åt att tömma Tommys och Lises lägenhet. Okej jag fick väl mest sitta och kolla. Eftersom jag var gravid.
Jag och Kristoffer hittade en ny lägenhet än våran gammla, så vi fick börja packa och ha oss.
Fick veta att den 25juli skulle vi få flytta in i den nya. Jag var beräknad den 8de augusti !
Pappa och Sebbe hjälpte oss att flytta, okej igen, jag bar inget ^^. Någon påse och något lätt men annars var jag i den gammla lägenheten och packade det sista.
Sen städades lägenheten ur och nycklar lämnades.
Åkte in och ut på förlossningen 3 ggr innan det blev på riktigt.
Sista gången jag åkte in så sa barnmorskan : Du kommer vara här senast söndag igen. !
Söndag förmiddag kom och jag blev grymt deppig att inget hände ( Sju dagar över den beräknade tiden )
Låg kvar i sängen och vilade.
Vaknade till av att Marvin sparkades och hade sig.
Låg och drog mig lite extra innan jag skulle upp på toa.
Kände hur det rann till lite på benet och trodde att det var en kraftig flytning ( Man kan få väldigt kraftiga flytningar när man är gravid )
Satte mig upp och kände hur det börjar rinna lite till och förstår att vattnet håller på att gå!
Väcker Kristoffer och skriker rakt ut : Vattnet går ! Hämta handduk.
Även om det inte var allt vatten, så var det väldigt mycket som kom.
Ringde förlossningen och berättade att det nog är dax för mig nu !
Ringde mamma, och skickade sms till pappa och till Bettina.
Sen duschade jag, gjorde frukost till Kristoffer, diskade, packade det sista och la mig på soffan och kände hur värkarna kom och gick.
Sa till Kristoffer att det kanske är dax att åka in, väl inne på förlossningen så blev personalen chokade och frågade mig om jag verkligen hade ont under värkarna.
Jag skrattade till och sa : Ja, jag har ganska ont, men jag är väl en lugn person och tycker inte riktigt om att visa ibland att jag har ont.
- Ja, men du har knappa två minuter mellan rum och du ligger och ler!
- Posetivsmärta ;)
Sen satte allt igång, dom gjorde ultraljud och kolla hur mycket vatten det var kvar, lyssnade på hjärtslagen, fick väcka Marvin då och då som somnade i min mage. Mamma kom och lämnade mat till Kristoffer, jag velade inte ha något. Sen kom mamma igen för att stanna tills allt var klart. Jag ringde efter henne.
Vi spelar lite kort, och har oss.
Mitt under en värk gick allt vatten, nu sprack den riktiga hinnan. ! Innan var det en hinna högre upp som sipprade bara. Men när vattnet gick så jävlar satte riktigt smärtsamma värkar igång, inte alls som dom innan.
Fick lustgas efter en timme och hade det några timmar, sen fick jag epidrualen. Och smärtan försvann helt !
Sen vid nio på morgonen fick jag krysvärkar och 17 minuter över 10 var våran prins ute !
Och jag var inte gravid längre, utan jag var en mamma !


Love <3
Bilden i tidningen idag :) Gd.se