Idag är det sexton årsedan du gick bort min kära bror.
Jag undrar hur du hade vart som person om du fortfarande levde och hur du hade vart utan din sjukdom.
Hade du vart en glad och sprallig vuxen person eller hade du vart en lugn och sansad kille ?
Så många frågor men så få svar.
Har tänt ett ljus här hemma och tänker på dig.
Även om jag inte hann och lära känna dig så bra som jag önskar att jag hade fått gjort, så ska du veta att jag saknar dig så otroligt mycket.
Du kommer alltid att finnas i mina tankar och i mina meningar.
Men det är för dig och din sjukdom som gör så att jag vill jobba med barn, med sjuka barn. Jag vill lära mig att ta hand om dom och göra dom friska. Det är mycket för dig jag vill göra det, jag vill kunna känna mig stolt och tänka - Såg du Marcus? Jag botade ett sjukt barn. Och veta att du kollar ner på mig och ler.
Min kära bror, jag saknar dig så otroligt mycket.

Marcus Reitan - Du kommer alltid att finnas i mitt minne. <3